Regnet satte stopp men humöret var på topp
En regnig lördag trotsade lite mer än 40 ledare och konfirmander vädret och ger sig ut i höstvädret för att åka till Tykarpsgrottan och Bosarpsgården för en dag fylld med något som är väldigt viktigt i livet, oavsett vilken ålder – samarbete.
Bussen förde oss till den första destinationen – Tykarpsgrottan. Vi började med lite lekar. Vi har den självklara leken ”Big Fat Pony” – en underbar lek bland oss yngre ledare medan många äldre suckar över den. Gammal och uttjatad må den vara, men en klassiker kommer alltid vara en klassiker! Vi lekte även godingen pepparkaksleken.
Samarbetsövningar är oftast lättare att göra om man är i mindre grupper. Sagt och gjort, så delades vi in i fem grupper vilket ger både ledare och konfirmander en chans att lära känna varandra bättre.
Därefter fick vi värdefull information om grottan av guiden Anna. Hon talade främst om att vi inte fick skrämma fladdermöss ur sin dvala. Men ärligt talat så skrämde dem nog oss mer även om vi inte fick en syn av dem.
Väl nere i Tykarpsgrottan samlades vi för en ytterligare instruktion gällande orienteringen vi skulle gå i den 10 000 m² stora gruvan. Svajande lyktor lyste upp kalkväggarna och det fanns en rädd känsla över gruppen. (Mer exakt, jag var nog räddast av oss alla.)
Varje grupp fick en halvtimme på sig att hitta nio stycken kontroller utsatta i gruvan. Det startades en intensiv jakt, in i mörka och trånga delar av gruvan. Alla hittade inte alla kontroller, men det fanns ju fler tävlingar att vinna äran på.
Efter en väldigt överväldigande tur i gruvan hade vi en liten gudstjänst. Patrik, en av våra ledare, pratade om att ha Guds ljus. Att under livet, under både bra och dåliga stunder, att Gud finns med en, med sitt vägledande ljus.
Sedan dags för lunch och raskt iväg till vårt nästa stopp – Bosarpsgården.
För att öka ännu större sammanhållning mellan konfirmanderna hade vi olika samarbetsövningar. Övningar som utmanar konfirmanderna att våga lägga sin tillit på andra, att hjälpa varandra och få med alla i gänget.
Regnet stoppade tyvärr oss inför den sista samarbetsövningen. Så roligt skulle vi inte få ha, tyckte vädret säkert. Pfft. Så vi bestämde oss för att dra oss tillbaka till Lund. Oavsett detta var allas humör på topp. Vi börjar trivas mer och mer i varandras närvaro, och trots att det bara har varit några få träffar börjar allt fler komma närmare varandra än tidigare.
När jag känner att jag har hamnat i en mörk del av mitt liv, att jag har hamnat i en mörk gruva utan en ficklampa som kan vägleda mig tillbaka, så vet jag att jag kommer hitta ett ljus i mörkret. Jag har min familj och mina vänner, som är redo att stå vid min sida genom vått och torrt
/ Therése Bergbom – ledare i de 24 äventyren