Gud 07.07: Det handlar mer om att göra än att avstå

En berömd judisk rabbin ställdes en dag inför en utmaning. En man kom fram till honom och frågade spydigt om han kunde sammanfatta Toran stående på ett ben.

Rabbinen svarade då lugnt; ”Det är enkelt. Du skall inte göra sådant som du själv finner avskyvärt mot andra – det är var Toran säger. Resten är bara utläggning.  Och förresten, tillade han, är nog detta något som just du borde lära dig att praktisera!”

Om det finns en levnadsregel som kan sägas vara universell är det nog denna – att inte utsätta andra för sådant som man inte själv vill bli utsatt för. Även om ursprunget är religiöst- varianter av detta budord finns hos i princip alla religioner – så handlar det ju i grund och botten om sunt förnuft. Även om man inte alltid tror det när man ser ut över världen, så tror jag att de flesta, troende såväl som icke-troende, skulle instämma i att detta är en grundläggande etisk princip för all mänsklig samvaro.

I den gångna söndagens evangelietext verkar Jesus upprepa denna regel, men om man läser texten noggrant upptäcker man snart en avgörande skillnad. Jesus säger inte; allt vad ni inte vill att människorna skall göra mot er, det skall ni inte göra mot dem, han säger istället; allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem. Vid första anblicken verkar skillnaden inte vara så avgörande, men om man tänker efter en liten stund blir skillnaden snart avgrundsdjup. När regeln formuleras negativt handlar det om att avstå från att handla – att ingenting göra, men Jesus vill istället att vi agerar – att vi gör saker för andra. Ibland tror jag att vi alltför glömmer detta; kristen tro handlar mycket mer om att göra saker för andra än om att avstå från att göra saker. Kärnan i tron är inte reglerna och budorden, utan det kärleksfulla handlandet mot andra – i Jesu efterföljd.

Text Jan Kjellström, studentpräst och ansvarig för Domkyrkans engelskspråkiga arbete
Foto Kristina Strand Larsson