Änglar till gäster?

Abraham sitter utanför sitt tält när tre främlingar kommer förbi. Han har aldrig tidigare mött de tre men skyndar emot dem, tvättar deras trötta fötter, bjuder dem att vila under ett träd i skuggan och låter tillaga en festmåltid åt dem.

Varför gör han denna stora ansträngning för människor han inte känner? Jo, bara för att de tre hade vägarna förbi just hans hem.

Abraham känner igen Gud i främlingarna. Han kallar de tre gemensamt för Herren. En av Kyrkans mest älskade ikoner, den gammaltestamentliga Treenigheten, visar de tre sittande tillsammans vid måltiden.

I Hebreerbrevet 13 hänvisar författaren till just denna händelse när han skriver: ”Kom ihåg att visa gästfrihet, ty det har hänt att de som gjort det har haft änglar till gäster utan att veta om det.”

Att visa gästfrihet är grundläggande i kristendomen liksom i världens alla religioner. Att öppna sitt hem, sin kyrka och sina förråd för gästen och främlingen är att öppna sig för Gud själv.

Den helige Benedictus skrev på 500-talet en klosterregel som är grunden för många klosterordnar. I den står bland annat att ”alla gäster som kommer ska tas emot såsom Kristus”. Och när det kommer en gäst ska man ”skynda emot gästen med kärlekens hela uppmärksamhet”.

Benedictus regel om gästfrihet gäller inte bara systrar och bröder i kloster utan varje kristen människa.

Detta är sannerligen en utmaning. För oss alla. Varje dag. Särskilt i mötet med dem som inte liknar oss själva. De som är annorlunda. De vars språk eller livsstil jag inte förstår.

Kanske är det en ängel jag avvisar när jag avvisar en syster eller bror som behöver min hjälp. Kanske är det Kristus själv som jag stänger dörren för.

Gud hjälp mig se varje människa
som kommer vägen förbi

med Dina ögon.

Text Anna Alebo, pilgrimspräst
Foto Kristina Strand Larsson