Gud 07.07: Till Domkyrkan för att möta människor av en annan tro

Det var eftermiddag med begynnande vinter utanför Domkyrkans fönster och jag höll på att förbereda kvällsmässan då jag blir avbruten av en pappa med två barn.

Han berättade att de var muslimer och att de kommit till Domkyrkan för att möta människor av annan tro. Pappan tyckte det var viktigt att barnen tidigt fick lära sig om andra religioner och därför hade familjen besökt judar i Malmö och tittat på Synagogan. Nu hade turen kommit till Domkyrkan och pappan undrade om jag hade tid att berätta lite om vad en Domkyrka är och om hur det är att vara kristen. Det händer inte så sällan att jag får sådana förfrågningar och jag fullkomligt älskar det!

Barnen var fulla av frågor så vi vandrade runt där under Domkyrkans valv ledda av deras nyfikenhet. Jag fick svara på varför vi har kyrkklockor, vad vi gör när vi har gudstjänst, hur en präst är klädd och vad som är roligast att göra i en kyrka. Vi pratade om vad som är det allra bästa i världen och vad som gör oss ledsna och när barnen fick syn på mosaiken utbrast de direkt ”Där är Jesus!”. Sen berättade de för mig att Jesus var klok och snäll och att han gjorde många fina saker. Att han var en bra förebild. Jag kunde inte annat än hålla med. Min Jesus, och en av deras profeter. Vi är olika men har ändå mycket gemensamt. Mycket att prata om.

Detta att kunna möta sin nästa med öppenhet och nyfikenhet tror jag är något av det viktigaste vi har. Därför gläds jag över alla föräldrar som vill lära sina barn just det. För nog är det bättre och roligare att bygga bilden av ”den andre” på egna erfarenheter och möten snarare än på sådant någon annan sagt.

För det är så lätt hänt. Så mänskligt. Vi läser något någonstans, ser ett nyhetsreportage eller en länk som far förbi i facebookflödet och så tror vi att vi har hela bilden. För att det är enklast så. För att världen är mer lättbegriplig om det finns ”vi” och ”dem” och stora skillnader däremellan. Schablonbilder att ty sig till i en ofta komplicerad värld.

Fördomar utvecklas tidigt i våra liv och när vi väl har dem är de ofta svåra att se förbi. Fördomar sätter gränser för och mellan oss människor. Därför tror jag barn har en särställning i Guds ögon. Att deras nyfikenhet på andra och på världen leder dem rätt.

Jesus sa; ”Låt barnen komma hit till mig och hindra dem inte: Guds rike tillhör sådana som de. Sannerligen, den som inte tar emot Guds rike som ett barn kommer aldrig dit in.” Och han tog dem i famnen, lade händerna på dem och välsignade dem. (Mark 10:14-16)

Text Elisabet Nord, domkyrkovaktmästare, student i teologi
Foto Kristina Strand Larsson