Gud 07.07: Längtan lär oss livets berg- och dalbana

Jag vet inte alls vad jag ska skriva för denna Gud 07.07. Det tycks som om hjärnan redan tagit jullov, att tankarna redan gått in i julfriden. Men jag vet att så inte är fallet, det är fortfarande ett tag kvar till jul och själv är jag senare ute än vanligt med julförberedelserna. Jag minns när jag var liten och längtade hela december för att julen var på väg. Förväntningarna var på topp och kanske, kanske skulle det komma någon
snö, kanske detta året.
Längtan är något speciellt och den kan innefatta lite vad eller vem som helst. Det är en
känsla som både kan vara härlig och förfärlig men alltid nödvändig. Längtan för oss framåt och låter oss utforska nya möjligheter och vägar detta, trots att vår längtan inte alltid går i uppfyllelse. På så sätt lär längtan oss även att anta livet för vad livet är: en berg- och dalbana i en vansinnig värld, en värld av krig och förtryck. I detta läge måste vi fortsätta att längta. Längta efter en bättre morgondag och be att vi med Guds hjälp ska lära oss att se och älska varandra.
Andra versen i psalm 256  lyder: “Han älskar dig, han väntar dig i kväll, en kväll när du förstår hans hemlöshet och hur han längtar efter dina steg. Från evighet har han stämt möte här”. Snart är Jesus här och den gudomliga längtan efter och relation gemenskap med sin skapelse kan åter igen inledas på nytt. Med Jesus kommer det yttersta kärleksbeviset och den yttersta längtan till en återupprättad relation mellan Gud och
skapelsen i en vansinnig värld.
Text: Henrik Koverberg, Teol. stud. Prästkandidat

Foto: Kristina Larsson Strand