Gud 07.07: Jordens salt

På min vänstra handled har jag Frälsarkransen. Två vita pärlor sitter där intill varandra. Det är Jag-pärlan och Dop-pärlan. En mindre, en större.

Jag rullar dem mellan tummen och pekfingret. Först den ena, sen den andra. Fram och tillbaka. Livets pärlor ger mig ledning och perspektiv.

Dop-pärlan är störst och min jag-pärla är mindre. Nära och tillsammans. Proportionerna bestäms av de gudomliga måtten. Som en del av det stora växer jag till i mitt dop. Steg för steg och dag för dag.

Livets vatten är tecknet och löftet som ges varje döpt är utan gräns i tid och rum. Det har sin fulla utsträckning bortom allt. Famnar all smärta, all längtan och all glädje.

Människans förening med det gudomliga i dopet är stort. Ja, det är större än störst – i Gud.

Dopet ger ett uppdrag: Gå ut. Världen väntar och Jesus Kristus kallar alla sina vänner till tjänst. – Ni är jordens salt.

Det där med saltet har Lunds stifts biskop Johan tagit fasta på. Jordens salt är hans valspråk.

Saltkornen gör ingen nytta av att ligga kvar i karet, skriver biskop Johan. Karet kanske är kyrkobyggnaden, tänker jag. Den har sin funktion. Och liksom saltkaret har hål, så finns det öppningar i kyrkburen. Ja, för det är nödvändigt.

En av biskopens företrädare hette Nils Bolander. På sin tid en mycket uppskattad predikant, författare och poet. Älskad av många också mer än 50 år efter sin död, för sin skarpa iakttagelseförmåga, sitt brinnande hjärta och sitt friska språk.

Biskop Nils talade och skrev om både kryddpepparkristna och saltkristna. De förra varnade han nog mest för. De senare såg han som förebilder.

Krydpepparkristna lever av negationer och har sin glädje i att fälla vassa domar över sin omgivning, skriver han i sin bok Det femte räknesättet. Kryddpepparkristna utnyttjas av djävulen för att skrämma folk med, bort från Jesus Kristus.

Men helgonmänniskorna är salt, säger biskop Nils. Och han använder saltet som metafor och symbol på ett spännande sätt.

“Liksom det naturliga saltet uppkommer genom att ett ädelt mineral, natrium, ingår en förening med ett starkt gift, klor: Så blir det av syndare ett Guds helgon, när den ädle Frälsaren ingår med den av synden förgiftade människan.”

Jag fingrar på Frälsarkransen igen. Jag-pärlan och Dop-pärlan. Båda vita som saltkorn. Här – där de möts och hålls samman –  finns en räddning som inte är beroende av min egen förmåga: Mitt ja, mot en räddning, en frihalsning och frälsning. Inte bara stort, utan större än störst.

Text: Martin Garlöv, kommunikationsstrateg i Lunds pastorat

Foto: Kristina Strand Larsson