Gud 07.07: Reformatorn som ritade en blomma och skrev ett brev till en vän

Om ett par veckor är det på dagen 499 år sedan Martin Luther publicerade sina 95 teser om avlaten och 31 oktober är en märkesdagen i kristenhetens historia.

Martin Luther var en synnerligen produktiv människa och i sina ansträngningar att värna och förnya kyrkan, så använde han många medel: han talade, skrev, firade gudstjänst, diktade, komponerade – och tecknade.

En sommardag, 8 juli 1503, skriver han ett brev till en vän och förklarar det märke han skapat, som en sammanfattning av sin tro och sin bekännelse, den teologi och den lära han som han gjort till sin och ville dela med andra.

“Först är det ett kors, svart i ett hjärta med naturlig färg.” Martin Luther hade tecknat det Kristustecknet mitt i det röda och bultande hjärtat. Det kristna symbolen för seger över döden mitt i symbolen för livet och kärleken.

För Martin Luther var det en hjärtesak att människan som vänder sig till Gud blir rättfärdig genom en nåd som inte är villkorad av människans förmåga att handla.

Så hade han tecknat en vit ros runt om hjärtat: “Som symbol för tron som ger glädje, tröst och frid.” En tro som ger glädje, var förstås en av de viktigaste förklaringarna till att det Martin Luther påbörjat fick en sådan spridning med stor kraft. Den vita färgen är dopdräktens färg och genom dopet blir människan en del av de heligas gemenskap. Vitt är också änglarnas färg.

Den vita rosens bakgrund målade Martin Luther blå. Han ville lyfta fram att den kristna människans glädje i anden är en försmak av den stora glädjen i himlen i gemenskap med Gud. Blått är också Marias färg. I konsten bär hon ofta en blå mantel, den mantel som hon beskyddar de döpta med, när hon tar dem “under sina vingar”.

Martin Luther var en människa vars hela riktning var framåt och inåt. Hoppet för honom låg i det som skulle komma, i det som ännu inte kunde ses – bara anas av den som lyssnade och blickade inåt i det fördolda som väntar på att bli uppenbart.

Runt omkring korset, hjärtat, den vita rosen och det himmelsblå, avslutade Martin Luther sin bild med en gyllene ring: En cirkel utan slut i den ädlaste av metaller, som symboliserar en evighet utan slut. Den himmelska glädjen som var hans mål och som han ville dela med alla.

Text: Martin Garlöv, kommunikationsstrateg, Svenska kyrkan i Lund