Sankta Lucia – så säger helgonlegenden

 

Helgonlegenden berättar att Lucia kom från en välsituerad familj i Syrakusa på Sicilien där hon föddes omkring 285. Hennes far dog när Lucia var en liten flicka och hon växte upp med sin mor. Modern blev sjuk och Lucia bad till helgonet S:ta Agata att hennes mor skulle bli frisk, och så skedde.

Lucia var förlovad med en romersk ädling, och då hon blivit bönhörd ville hon bryta förlovningen och skänka alla sina tillgångar till de fattiga. Den tilltänkte brudgummen blev rasande när han upptäckte att Lucias hemgift var borta, och han drog Lucia inför domstol och angav henne som kristen. Domaren ville tvinga Lucia att offra till de romerska gudarna, vilket hon vägrade. Då försökte man att tvinga henne till en bordell, men vagnen som hon kördes på rubbades inte ur fläcken trots att den drogs av två starka oxar. Man gjorde då en brasa kring Lucia och hällde på olja och tände på. När inte ens elden kunde sluka henne, stötte till slut en bödel ett svärd genom hennes hals. Lucia begravdes på platsen ( i Syrakusa) och en kyrka byggdes här till hennes. Kvarlevorna fördes senare till Venedig.

En senare legend berättar att Lucia en dag mötte en man som blev helt betagen av hennes skönhet. Då rev hon ut sina ögon och gav dem till mannen – men genom ett under fick hon synen tillbaka. Hon är därför skyddshelgon för alla med ögonsjukdomar.

Lucia har firats i alla svenska stift. Lunds domkyrka hade under medeltiden två reliker av henne, varav den ena fanns på högaltaret.

I domkyrkan är det idag den röda färgen som dominerar i gudstjänster m.m. Den röda, liturgiska färgen symboliserar bl.a. martyrerna. Lucia dog ju som en martyr. Det är ju också därför som dagens lucior bär ett rött band om midjan – att påminnas om att Lucia dog för sin kristna tro.

Text: Anita Larsson, Domkyrkoguide