Domkyrkoklockorna

Natten mellan 1/1 och 2/1 ringde Domkyrkans klockor på grund av ett fel i programmeringen av det datorprogram som styr när och hur länge de ringer. Flera Lundabor hörde av dig under förmiddagen och undrade varför de hade ringt. Vi ber så klart om ursäkt för det inträffade och ska felsöka vad som orsakat misstaget!

Trots eventuell störd nattsömn var de allra flesta som hörde av sig mer nyfikna än arga. En hel del allmänna frågor om klockorna kom också upp – så här följer lite information om Domkyrkans klockor.

I det norra tornet finns tre klockor:
Storklockan: blev omgjuten 1926 av Ystads klockgjuteri. Bild av Maria med Jesusbarnet. Inskriften är hämtad ur den Psaltaren 145. Klockan väger 3200 kg och tonen är g. Ringdes av fyra man fram till 1939 då en el-motor installerades.
Mellanklockan är gjuten 1926 i Ystad. Klockan väger 1500 kg och tonen är diss.
Lillklockan (kallad Birgers klocka) är gjuten 1513 och är därmed Domkyrkans äldsta klocka i bruk. Klockan väger 800-1000 kg och tonen är ciss.
I det södra tornet finns två klockor:
S:t Knutsgillets klocka är gjuten 1559 av Iacon Holst i Lund. Klockan väger 600-700 kg och tonen är f. Klockan ägs av S:t Knuts gille i Lund. Enligt tradition ringer Knutsklockan varje morgon klockan 08.00 och varje kväll klockan 21.00.
Högst uppe under tornets tak hänger Klinkan, en klocka gjuten 1739 i Malmö. Klockan väger 179 kg och tonen är h. Klinkan används inte.

Under medeltiden fanns en jätteklocka, Maria Laura, som sägs ha hörts ända till Köpenhamn då den ringde. Den finns inte längre kvar i Domkyrkan.
När Domkyrkan är öppen sköts många av ringningarna fortfarande manuellt. Att ringa i Domkyrkan har en lång tradition. Ända sedan1300-talet vet man vem som hade yrket före dagens domkyrkoklockare.