Störst av allt är kärleken

Vem du älskar, vad du tror på eller vilken roll du spelar berättar inte vem du är. I dig finns ett universum av tankar och känslor, osynliga från ytan.

Anna Burenius vill inte begränsas. Livet är för kort för det. Nu kommer hon cyklande i full karriär genom ett regnigt Lund. Anna har läst läkarprogrammet i tre år, men just nu har hon en sabbatstermin för att studera teologi. Hon är också ordförande den kristna student-organisationen KRISS och sedan länge engagerad i miljöfrågor.
– Det har aldrig varit någon stor grej för mig att definiera mig som bisexuell. Ingen speciell händelse fick mig att komma ut. Det har gått hand i hand med min process att finna mig själv.

karlek

Anna blir förälskad i både kvinnor och män och lever idag i ett förhållande med en kvinna. Kärlek som kärlek kan man tycka, men så är det ju inte i alla sammanhang.

– Första gången jag blev riktigt kär i en tjej var i början av gymnasiet i Östersund. Då var jag engagerad i miljöpartiet och hängde också mycket i olika frikyrkor. I miljöpartiet hade jag aldrig något tvivel om att jag skulle accepteras som den jag var. Men i kyrkan kommer jag ihåg känslan av att folk tyckte att jag inte riktigt fungerade på det sätt, som är det bästa i Guds ögon. Därför var jag inte så tydlig bland mina frikyrkovänner. Fast kanske jag såg dem som mer dömande än de var.

I kyrkans värld märker Anna fortfarande ibland av den känslan. Hon tvekar en extra gång när hon berättar för människor som är aktiva i kyrkan att hon har en flickvän, men övar sig i att se det som andras problem och inte hennes eget. I studentorganisationen KRISS och i de flesta sammanhang i Svenska kyrkan är taket högt. Lika lätt var det inte när Anna skulle berätta för sina föräldrar.
– Jag hade under några år kämpat för att bevisa att all kärlek är bra kärlek. Men när det kom till att berätta för mina föräldrar, upptäckte jag att det inte var lika lätt att peppa mig själv som att peppa andra.

Annas mamma hade svårt att acceptera Annas val av partner.
– Det jobbigaste var argumenten att Gud vill si och så. Gud vill inte att du ska älska den här personen. Det ligger så djupt i hjärtat.
Idag är relationen till mamman bättre. Annas råd till unga hbt-personer är att söka upp sammanhang där det uttalat jobbas med hbt-frågor, för att där hitta en trygghet som borde vara självklar i samhället. Det är lättare att vara stolt över vem man är och vem man älskar när man inte känner sig ensam i hela världen.

För Anna är KRISS ett sådant sammanhang.
– Det är viktigt att kyrkan tar ställning, finns med på Pridefestivaler, firar regnbågsmässor och viger samkönade par, menar Anna.
Samtidigt får vi inte stänga in oss i en hbt-vänlig bubbla och sluta samtala med dem som har en annan åsikt. Då skapas särkulturer och ett vi- och dom-tänkande.
– Det finns en balansgång mellan att ta ställning och att samarbeta med grupper som inte tycker som du. Hur säker jag än är på att det är Guds kärlek som händer i mig även när jag blir förälskad i en kvinna, kan jag inte säga att en annan människas gudsrelation är felaktig.

Text/foto: Kristina Strand Larsson