Elisabeth bär kärlekens händer

Strax nedanför Elisabeth Mortensens nyckelben sitter två handavtryck. Tittar man noga efter, ser man att varje avtryck innehåller ett hjärta.

Händerna är en bild av Gud och att vi alltid har någon med oss var vi än går. Elisabeth har själv ritat förlagan till tatueringen, efter att ha inspirerats från lite olika håll.
– Jag hade länge tänkt på att göra en tatuering, men visste inte hur den skulle se ut. För två år sedan tog jag mod till mig med texten När du bara såg ett par spår, då var det jag som bar dig. Citatet kommer från en berättelse om en person, som får se spår i sanden och då tror att han har fått vandra ensam i sitt liv, utan Jesus. Men så är det ju inte.

Elisabeth är volontär på Pilgrimsplats Liberiet vid Domkyrkan någon dag i veckan. Hon arbetar också på ABF och är engagerad i konfirmandläger för Svenska kyrkans unga. Alla hennes tatueringar berättar om hennes tro. Men så har det inte alltid varit.
– Jag hamnade i kyrkan genom konfirmationen för tolv år sedan. I början när jag blev troende ville jag inte säga det till någon. Idag vågar jag stå för den jag är.

På foten har Elisabeth tatuerat in en förgätmigej och ett kors. Ena armen har ett taizékors och den andra ett radband.

– Taizékorset gjorde jag efter att ha varit i klostret Taizé i Frankrike. Jag älskar tystnaden och gemenskapen. Den som också finns i en pilgrimsvandring.

Text/foto: Kristina Strand Larsson