En kollektion som håller i femtio år

Skisser i akvarellfärg och garner och vävprover i lysande blått och grönt ligger utspridda i Kristina Lindkvists ateljé. En ny kollektion textilier för Domkyrkan tar form.

Det är inte lika stressigt som back stage på en modevisning i Paris, men det ligger lika mycket arbete bakom. Beställningen från Domkyrkan är en mässhake, två stolor, ett kalkkläde och en bursa. Allt går i grönt, en färg som används i kyrkans gudstjänster under stora delar av sommaren och hösten. Under kyrkoårets högtider brukas bestämda färger och Domkyrkans gröna textilier behövde förnyas.

Textilkonstnären Kristina Lindkvists prover är nu redo att visas en sista gång i Domkyrkan. Sedan tas de till hennes kollega, konstväverskan Gunvor Johansson.
– Det är roligt att skapa en skrud och textilier där allt hänger ihop. I ett kyrkorum måste du ta hänsyn till de stora avstånden. Textilierna bör ha kontraster och inte vara för mörka. Då syns bara en grå fläck. Prästens kläder ses på långt håll och ska fungera i rörelse. En mässhake hör ihop med nattvarden och behöver vara diskret och återhållsam. Textilerna bidrar till upplevelsen, säger Kristina.

Att göra textilier till en kyrka är ett hantverk som tar tid. Allt måste ske i rätt ordning. Varje textilkonstnär har sin handstil och den tidsanda textilerna skapas i influerar. Men det är kläder med en evig touch som ska hålla för användning och varsam tvätt i minst femtio år.
– Det kändes lite hisnande att ta fram något som finns kvar, när jag inte längre lever. Detta är inte bara utställningsföremål utan konstföremål i bruk, säger Kristina.

Kristina och Gunvor har redan haft uppdrag för Domkyrkan. De har tillsammans gjort altarbrunet som ligger på högaltaret. Altarbrunet har inspirerats av Domkyrkans mosaik gjord av Joakim Skovgaard 1925-27. De nya textilerna ska nu fungera tillsammans med altarbrunet.

När vävproverna är klara används de som utgångspunkt för Gunvor Johansson. Hennes vävstol är 150 centimeter bred och rymmer mässhaken som blir ungefär 120 centimeter. När tyget sedan är färdigvävt tar Gunvor och Kristina det till ett litet rum på Dag Hammarskjölds väg i Lund, där de har ett bord på fyra och en halv meter. Här sträcks tyget ut.
– Vi spänner fast tyget med knappnålar och lägger fuktiga lakan över. Sedan får det ligga i två dagar. Därefter börjar vi sy. Nu gäller det att hitta fodertyg i rätt nyans.

Kristina har lång erfarenhet som textilkonstnär. Men innan hon vågade satsa arbetade hon i som mentalskötare.
– Redan när jag var liten visste jag att det fanns något som hette Konstfack i Stockholm och att jag ville gå där. Men mina föräldrar ville att jag skulle ha ett ”riktigt” arbete och kunna försörja mig. Det dröjde tills jag var 32 år innan jag började på Konstfack. Då tog jag tjänstledigt från Sankt Lars sjukhus i Lund, där jag arbetade. Jag älskar textil och jag har alltid sytt. Men jag tyckte också om mitt arbete på Sankt Lars, det stod för en en mänsklig del, säger Kristina.

Att skapa textil för kyrkor är en livsstil. Ett långsamt sätt att leva, där inget kan skyndas på. Efter sommaren beräknas mässhaken, stolorna, kalkklädet och bursan börja användas i Domkyrkan. Allt skapat som en kollektion med enhetlig stil och spännande designvariationer.
– När mässhaken är färdig tar vi den i bruk i en gudstjänst i Domkyrkan. Vi vet inte exakt datum, men alla är varmt välkomna, säger Lena Sjöstrand, som är domkyrkokaplan.

Text/foto Kristina Strand Larsson

FAKTA
Mässhake används av prästen vid nattvard och är utformad som ett stort tygstycke med öppning som träs över huvudet. Mässhake finns i kyrkoårets färger och är ofta vävd eller broderad och ibland utsmyckad med symboler som är knutna till kyrkoårets tema.

Stolan är ett brett textilband som prästen bär över alban eller röcklinet. Bandet bärs av både präst, diakon och biskop på olika sätt. Prästen har det korsat över bröstet, diakonen bär det diagonalt från axeln över bröstet och biskopen bär stolans band hängande rakt ner från nacken. Stolan symboliserar oket som Jesus talar om i Matteusevangeliet 11:29-30. Ett ok läggs över axlarna som hjälp för att bära tunga saker.

Bursa är ett fodral, som är som en tygklädd pärm, där corporalet ligger före nattvarden dukas upp på altaret. Tyget på bursan är ofta samma som kalkklädet, mässhaken och antependiet och färgen följer ofta kyrkoårets färger.

Kalkkläde (velum) är ett tygstycke som vilar över nattvardsservisen före nattvarden dukas upp. Har ofta samma tyg/färg som övriga textilier i kyrkorummet.

Läs mer på Svenska kyrkans webbplats: svenskakyrkan.se/troochandlighet/prastens-klader
svenskakyrkan.se/troochandlighet/nattvardens-textilier