En som lyssnar

En ateistisk lärare som lyssnade och tog på allvar övertygade Charlotte Rönnbäck om att hon skulle bli präst.

– Jag bjöd in både läraren och den präst som jag sedan träffade i gymnasiet till min prästvigning. Det som jag fick av läraren och prästen skulle jag vilja ge till andra, säger Charlotte Rönnbäck.

Vad är det som gör att vi väljer vissa saker och inte andra i livet? En del säger att det är slumpen, andra att det är Gud som puffar oss i rätt riktning. Charlotte lyfter också fram de personer som inspirerat henne. Den 9 juni 2013 prästvigdes hon i Lunds domkyrka efter sex års studier.

– Att vara präst är en chans att få ge av det djupt mänskliga hos dig själv och möta andra bakom deras fasader. Du får vara med om hela spannet från sorg och svårigheter till den största glädjen. Jag har funderat mycket på hur kyrkan kan nå människor. Det jag hoppas, är att jag kan möta folk där de är i livet och få dem att känna sig som vänner och medmänniskor. Man kan inte tvinga någon in i kyrkan utan måste respektera dem som inte vill, säger Charlotte.

Charlotte-Ronnbacknara

Själv kommer Charlotte från Göteborg och växte upp i en familj som gick i kyrkan vid stora högtider som dop och konfirmation. Men varje kväll bad de Gud som haver och Charlotte minns att hon inte kunde sova om bönen någon gång glömdes. Charlotte gick i kyrkans förskola och spelade lite musik i kyrkan. Det kändes positivt.

Men i mellanstadiet började hon ifrågasätta sin barndoms Gud. Gubben med skägg på ett moln som alla barn ritade fick hon inte ihop. Dessutom hjälpte inte alltid bön, du fick inte alla rätt på provet trots att du bad om det! Charlottes tro gick ner på sparlåga under några år. Där låg den i dvala tills hon mötte sin ateistiske, men ödmjuke gymnasielärare. Charlottes frågor sågs nu som viktiga och intressanta. Trots att läraren själv inte hade någon tro, växte Charlottes. Direkt efter gymnasiet flyttade hon till Lund för att plugga teologi.

– Under hösten 2007 växte min visshet om att det är präst jag vill vara. Allt föll på plats. Det här är jag.
En präst arbetar med sig själv som redskap och det kan vara krävande. Präststudenterna i Lund går på själavårdssamtal minst tio gånger och många talar regelbundet med en erfaren präst om tro, sina tvivel och sig själv. Ett nödvändigt navelskåderi för att på ett bra sätt kunna hjälp  andra. Redan Sokrates skapade devisen ”Känn dig själv”.

– På teologen kan vi förutom bibelkunskap och kyrkohistoria läsa ämnen som själavård, omsorg och empati. Jag har också studerat 15 högskolepoäng psykologi. Vi som pluggar tillsammans diskuterar mycket och vi har ofta helt olika åsikter. Att mina kursare har en annorlunda livssyn och att vi kan vara nära vänner trots det, har hjälpt mig att bearbeta mig själv och se och verkligen acceptera olikheter, säger Charlotte.

En annan sak som en präst måste vänja sig vid är att stå i rampljuset. Du syns som präst och det måste kännas naturligt. I flera år har Charlotte varit med i Domkyrkoförsamlingens ministrantgrupp, studenter som iklädda röda och vita kåpor hjälper till vid gudstjänster, tänder ljus och rör sig i rummet. Efter prästvigningen blev Charlotte pastorsadjunkt i Karlskrona amiralitetsförsamling. Pastorsadjunkt är man ett år efter avslutade studier innan man söker sin första riktiga tjänst.
–Att få arbeta på riktigt i en församling är spännande, även om det är overkligt att lämna studietiden bakom sig. Vi hade en sådan gemenskap. Det har varit en fin tid, säger Charlotte.

Text/foto: Kristina Strand Larsson

Läs mer om att ansöka om anställning som präst här.