Hitta modet som andra har tappat

Micke Grönvall ser honom direkt, den där killen som står ensam på skolgården.

Han har själv varit där mellan ettan och sexan i grundskolan. Men Micke stod inte kvar.
– De som är utsatta håller inte ihop, du är helt ensam. Till slut bestämde jag mig för att det fick vara nog. Det handlar i grunden om självrespekt, jag vägrade se mig själv som ett offer.

Den som möter Micke idag har svårt att se honom som den där lille, mobbade killen. Micke är boservicechef för Eslövs bostäder och trygg, välartikulerad och respektingivande.
–Mobbarna väljer ofta ut någon som har egenskaper de själva saknar. Det hat du kan känna mot dina översittare kan du antingen använda som bränsle till förändring, eller
låta det förpesta dig inifrån, säger Micke.

Mickes väg till revansch gick genom vältränade muskler och fysiskt mod. Det var den väg som stod till buds i killgänget på den lilla ort där han växte upp. Om det var rätt eller fel är inte lätt att svara på, det var inte alltid så smickrande, menar Micke. Idag gör han vad han kan för att kompensera genom att själv stötta ungdomar på glid. Kunde han resa sig, kan andra. Och kanske är den respekt och den värdighet han visade sig själv en viktig del i den vuxne Mickes rättspatos och insikt. Frågan är om det går att stå upp för andra om vi låter oss själva förtryckas.
– När det gäller att hitta sitt mod och sig själv går det inte att tveka. Du måste våga ta steget. Gör det som du tycker är rätt, för ur modet föds styrka. Så småningom växer styrkan av sig själv och blir en naturlig del av dig. Ser jag någon som är utsatt och som inte kan stå upp för sig själv, händer något i mig. Känslorna väcks till liv igen och blir en drivkraft till att försöka hjälpa. Dels handlar det om att göra något gott, dels är det en utmaning att få någon som stått utanför att växa som människa.

Mod handlar egentligen om att ha en dialog med sig själv, menar Micke. Brist på mod är att veta vad som är rätt, men ändå inte göra det. Men att lyfta en fråga och ge sig själv möjlighet att vara eftertänksam tar tid. Folk är lite för snabba idag, du ska ta beslut direkt att lyssna till dig själv eller dina vänner. Vänskap är heligt för Micke.
Men även om han har många vänner är det bara några få som står honom nära. Ett kriterium för en riktig vän är att personen kan glädjas med dig, menar han. Det finns inte en tillstymmelse till konkurrens. Men man ska också kunna ge varandra kritik och pusha varandra.
– Det är inte svårt att dö för en vän. Det svåra är att hitta en vän som är värd att dö för. Jag är inte rädd för att lämna det här livet.

Vänner handlar om det privata, menar Micke. På arbetet sätter han på ”jobbeknappen”. En chef måste vara rättvis och kan inte ha vissa bästisar när det handlar om
lönesamtal. Däremot handlar det delvis om samma slags beteende som när det gäller vänner; att lyssna och uppmuntra de grejer som är bra.
Micke står gärna i bakgrunden, han kan ”ta skit” och längtar inte efter rampljuset. Men han behöver sjyssta människor omkring sig, som inte stjäl energi. Intuition och att ge sig tid att lyssna är något Micke värdesätter. Hans intuition har räddat honom i olika besvärliga situationer och den gör honom också lyhörd inför andra.
– Sunt förnuft är intuition. Känslocentrat och hjärtat är hårt förknippade med varandra. Många använder bara hjärnan, när de tar beslut.

På Mickes kropp finns historien om hans liv återberättad i konstens form. Både positiva och negativa händelser är dokumenterade, tatueringar är ett sätt att skriva dagbok på sin kropp.
– Jag gör mina tatueringar för mig själv och inte för att visa upp. I MC-kretsar är stora tatueringar status, men det som du alltid bär med dig måste vara något du står för.
Den första tatueringen gjorde jag som 14-åring – ett liten ros och ett namn. Fler har tillkommit efter hand. På mitt ena lår finns en jättestor tatuering. Den är en present från
min tatuerare där det står att tiden läker alla sår.

Text/foto: Kristina Strand Larsson