Isak tatuerar sina känslor

Duvan är nu en del av det konstverk som växer fram på Isaks kropp. Alla tatueringar har med Isaks familj eller med hans kristna tro att göra, även de som han planerar att göra i framtiden.

Isak Strands senaste tatuering kom till när han hade fått reda på att hans farbror diagnostiserats med cancer. Duvan med sitt band är en hyllning till farbrodern som inte klarade kampen, till morbrodern som gick segrande ur den och till alla de patienter som Isak mött när han arbetat på sjukhuset.

– Min första tatuering var en text till min morfar på insidan av armen. Den handlar om att vi en dag ska mötas igen. Jag har också en bild av en skyddsängel. Originalet finns på en tavla som alltid har hängt utanför mitt rum. Min far fick med sig ängeln från farmor och farfar och ängeln har betytt mer och mer för mig, säger Isak.

Isak Strand har precis börjat arbeta halvtid med konfirmander i Lunds domkyrkoförsamling. På 50 procent gör han praktik för att utbilda sig till församlingspedagog. Isak har redan ett förflutet i Domkyrkoförsamlingen. Han är en av många som började som konfirmand och fortsatte som ledare för att han ville uppleva allt roligt igen. Först senare har Isak kommit på att han känner sig hemma i kyrkan och vill tillbringa arbetslivet där.

– Jag hamnade i Domkyrkan av en ren slump. Konfirmandgruppen jag skulle vara med i blev inställd, en kompis pappa fixade in mig i Domkyrkoförsamlingen. Sedan har det rullat på, men min tro hittade jag inte förrän i början av andra året som konfirmandledare. Då blev kristendomen mer som en livsstil, det var inte bara en kul grej att vara ledare, säger Isak.

Det är inte främst för att berätta om sitt liv för andra som Isak gör tatueringar. De finns där för hans egen skull och för att han tycker att det är snyggt.
– Det finns en historia bakom allt. Inte som att skriva dagbok, utan mer som ett sätt att visa känslor. Det är inte alltid så lätt att säga vad man känner, tycker jag. Att tatuera en känsla gör det mer äkta, det blir ett statement, säger Isak.

Efter gymnasiet flyttade Isak till Karlshamn för att plugga media och filmproduktion på högskolan. Han hade gått medieprogrammet på gymnasiet och framtiden kändes utstakad. Men en grå, tråkig kväll på McDonald’s, som i Karlshamn är placerat under motorvägen, kom Isak på andra tankar. Om det handlar en av Isaks tatueringar, en pergamentrulle med text ur Jesaja 6:8.
– Den bibeltexten motiverade mig att komma tillbaka till kyrkan, säger han.

Isak har tatuerat in födelsedatumen för sina föräldrar och för sin bror. På foten finns texten Min hjälte, min förebild – min bror.
– Min bror är min idol i livet, det är en hyllning till honom. På högerarmen handlar det mer om min tro. Här finns en bild på Jungfru Maria och tolv stjärnor som symboliserar de tolv lärjungarna. Det brinnande hjärtat som Jesus ofta håller och rosor och moln är klassisk tatueringskonst. Det är roligt att sådant får ingå. Jag har alltid en bild i huvudet av hur en ny tatuering ska att se ut. Sedan diskuterar jag bilden med min tatuerare och tillsammans kommer vi fram till ett slutresultat, som ibland kan bli något helt annat. Det är lite som livet. Man har planerat hur livet ska vara men det blir nästan aldrig så, säger Isak.

Text/foto Kristina Strand Larsson