Johannespassion utan filter

Ord filtreras genom vårt intellekt. Musik påverkar känslolivet direkt.

Tankarna ovan kommer från Stefan Runeson, förste bas i Katedralkören. En gång i veckan går han från jobbet på ST-Ericsson till körövningen i Mikaelsalen bakom Domkyrkan. Ibland är han ganska trött efter en arbetsvecka, men körövningen ger ny energi. Det har den gjort i femton år.
– Som ung funderade jag på att bli musiker. Nu har jag mitt yrkesliv och musiken vid sidan om. Det som är så roligt med att vara körsångare är att även om vi är amatörer, får vi sjunga tillsammans med skickliga solister och finnas med i sammanhang vi inte skulle platsa i annars, säger Stefan.

Körövningarna är nästan väl så roliga som framträdandena, tycker Stefan. På några veckor uppnår kören tillsammans saker de inte trodde var möjligt. Stefan har flera gånger varit med och sjungit Bach’s Johannespassion. Det är också hans favoritverk.
– Vi sjunger även äldre musik, till exempel från 1500-talet. Det är en speciell känsla att stå i Domkyrkan och undra hur många körer som stått på exakt samma plats och sjungit samma musik. När 1500-talsmusiken skrevs, var Domkyrkan redan gammal, säger Stefan.

Akustiskt sett är Domkyrkan en utmaning. Ljudklangen ligger kvar i rummet i flera sekunder, vilket gör att kören måste stå placerad på ett visst sätt för att höra varandra. Att sjunga är också en fysisk upplevelse. Andningen är central och har man inte tekniken sliter det på stämbanden. Kropp, själ och intellekt tas i bruk. Kören och sångaren är sedan delar av en större helhet i en gudstjänst eller konsert.
– När en gudstjänst är som bäst är den som en konstform. Musik, ord och rummets skönhet och arkitektur tilltalar olika sinnen. Alla som är i kyrkan är på ett eller annat sätt delaktiga, säger Stefan.


Text/foto Kristina Strand Larsson