På jakt efter Sankta Magnhild

Det finns en plats med milsvid utsikt och mossiga gröna stenar. Här föddes en kvinna som ingen kunde glömma.

Himlen skymtar blekblå mellan träden. I dag är det kallt. Den lilla gården i gläntan verkar tillstängd för vintern. Men förflyttar vi oss tillbaka i tiden till 1170-talet var det liv och rörelse. En flicka hade precis fötts, en dotter i en välbärgad familj. Magnhild – Skånes enda helgon.

Vi befinner oss vid Benarps hall, nära Fulltofta utanför Hörby. Här startar pilgrimsvandringen i Sankta Magnhilds fotspår som leds av Ann-Kristin Åkerberg och Susanne Kalicka-Lindgren i Hörby församling. Ann-Kristin är präst och Susanne kyrkvaktmästare, en gång om året vandrar de den 1,5 mil långa sträckan mellan de platser där man tror att Sankta Magnhild har bott och verkat. Vad är sanning? Vad är legend? Kanske har det inte så stor betydelse. Sankta Magnhild var god och barmhärtig och avstod för att andra skulle få det bättre. Hon inspirerar genom århundraden.
– Just här där vi står nu tror man att Sankta Magnhild föddes. Vi antar att hon kom från en inflytelserik familj, eftersom hon hade kontakt med ärkebiskop Andreas Sunesen och andra kyrkliga dignitärer. Enligt legenden giftes hon bort och flyttade då till sina svärföräldrars gård. Hennes man ska ha dött tidigt och Magnhild tog då sin lille son med sig och red till sin morbrors gård. Där fick hon leva ett enklare liv än hos de förmögna svärföräldrarna, säger Susanne Kalicka-Lindgren.

Kanske var Magnhild en viljestark person som ville bestämma över sitt eget liv? Vid Benarps utmark ska hon ha haft sin böneplats. Under trädens skyddande kronor, på den mjuka mossan, talade hon med Gud.

Troligtvis levde Magnhild under flera år på morbroderns gård där hon hjälpte till och uppfostrade sin son. Även om Magnhild var fattig själv hjälpte hon dem som hade det sämre och människorna samlades på gården. Den kristna tron var viktig för Magnhild och kanske inspirerades hon av den framväxande klosterrörelsen. I slutet av 1100-talet kom benediktinernunnor till Bosjökloster, bara några roddtag på Ringsjön från Fulltofta.
– Vi vet inte mycket om hur Magnhild levde eller vilka kontakter hon hade. Hennes son ska ha gift sig rikt, men dött i unga år. Magnhild och hennes svärdotter hade olika åsikter om hur tillgångarna skulle spenderas. Svärdottern ville spara i ladorna, Magnhild ville dela med sig till de fattiga. Svärdottern ville då bli av med Magnhild, men vågade inte döda henne själv. Istället lejde hon en mördare som sköt Magnhild med en pil under hennes dagliga andakt, berättar Ann-Kristin.

Magnhild begravdes i Fulltofta kyrka, som blev färdig på 1170-talet. Kanske var det också där hon firade gudstjänst. Äspinge kyrka, som ligger närmare Benarps hall, var inte byggd under hennes livstid. Pilgrimsvandringen i hennes fotspår stannar till i Äspinge kyrka för andakt och fika. När pilgrimsvandrarna återfått sin styrka går de vidare till Magnhilds källa, som ligger invid vägen mot Hästäng.
– Sägnen berättar att när Magnhilds stoft förde till graven vid Fulltofta kyrka, vilade bärarna på denna plats. Där hennes kista rörde vid marken sprang en källa upp, säger Susanne.
Magnhilds källa ligger naturskönt vid vägen och är utmärkt med en skylt. I området finns flera källor men just den här ska vara Magnhilds. Den i dag asfalterade vägen löper precis vid källan. Kanske gick vägen även här på 1200-talet.

Pilgrimsvandringen I Sankta Magnhilds fotspår avslutas i Fulltofta kyrka.
– Vi vandrar långsamt och försöker i så stor utsträckning som möjligt följa skogsstigar vid sidan om landsvägen. Naturen är så vacker här. En pilgrimsvandring ska erbjuda stillhet och vila, säger Susanne.

I åtta år har Ann-Kristin och Susanne arrangerat pilgrimsvandringen som följer Sankta Magnhild. Det sker alltid sista helgen i april. Ibland följer konfirmanderna med.
– En bit av vandringen går vi i tystnad. Jag trodde inte att konfirmanderna skulle klara det. För att hjälpa dem sade jag att de fick vara tysta fram till den gula skylten till Benarp, sedan fick de prata igen. Alla klarade det, de glömde till och med bort att börja prata igen. Samtalen efter tystnaden blev också stillsammare och djupare. Vissa av ungdomarna ville fortsätta vandra hela vägen hem istället för att bli hämtade av sina föräldrar, säger Susanne.

Ann-Kristins och Susannes långsamma vandring genom skog och jordbruksbygd varvas med pauser. Susanne berättar om Sankta Magnhild. Ann-Kristin håller andakter som kan inspireras av pilgrimers sju nyckelord. Ett litet träkors följer alltid med på vandringen och det turas alla om att bära. När vandrarna bryter upp kan de samtala om vad de nyss hört, eller tyst tänka vidare inom sig.
– Vi brinner verkligen för detta. Berättelserna om Sankta Magnhild har vi hört sedan barnsben. Ju mer vi lär känna henne, desto mer intressant blir hon. Jag hade velat fråga henne hur hon fick kontakt med biskopssätet. Varför blev hon så from att vi efter så många hundra år minns henne för hennes barmhärtighet? säger Ann-Kristin.

Helgonkulten kring Sankta Magnhild växte sig stark under 12- och 1300-talen. På grund av hennes ryktbarhet skrinlades hennes kvarlevor och fördes på ärkebiskopens befallning i procession till Lunds domkyrka. Tredjedag pingst 1383. Här blev hon begravd på en för oss okänd plats i katedralen.
I dag vet ingen var Skånes enda helgon finns. 1215 kan vara året då Sankta Magnhild avled. 2015 är då ett lämpligt år att fira Skånes enda helgon. Alla år är lämpliga för att uppmärksamma barmhärtighet och medmänsklighet. Jakten på Sankta Magnhild har startat!

Text/foto Kristina Strand Larsson