Pilgrimen Emma ser Gud som ett verb

Emma Stene bor i Göteborg och pluggar i Lund. Hon är en pendlande pilgrim med många SJ Prio-poäng.

Just nu är Emma ute och vandrar från Sankt Olof på Österlen till Lunds domkyrka. Gruppen som består av unga mellan 15 och 25 år, går över Andrarum, Fränninge, Öved, Harlösa och Dalby för att till sist avsluta med att fira påsknattsmässa i Lunds domkyrka den 5 april. Pilgrimsvandringen är en del av Emmas praktik som präststudent. I två veckor har hon också varit i Lunds domkyrkoförsamling för att få inblick i verksamheten.

Emma pluggar till präst vid Lunds universitet. Efter att i två år ha varit ordförande för Svenska kyrkans unga i Lunds stift vandrar hon nu vidare och ska lägga allt krut på studierna.
– Det har varit väldigt lärorikt att leda Svenska Kyrkans Unga. Ibland har jag fått ta obekväma beslut och stå upp för saker som jag tror på. Jag har fått se alla sidor av kyrkan, säger Emma.

Men kyrkan är inte främmande för Emma som redan som liten gick i kyrkans dagis. Hennes mamma växte upp i ett kristet hem och mormors starka gudstro smittade av sig på Emma.
– Mellan 10 och 14 år var jag inte så aktiv i kyrkan, men i och med konfirmationen kom jag tillbaka starkt. Bjärreds församling blev min hemförsamling och där har jag nog gjort allt utom att vara präst. säger Emma.

Prästen Anna Kristiansson i Bjärred har betytt mycket och det var hon som inspirerade Emma till att pilgrimsvandra.
– Jag har alltid tyckt om att gå i naturen. Det är en motpol till all stress och ger mig tid att andas. Svårare än så är det inte, det spontana är det bästa, säger Emma.
Om Emma söker sig inåt genom pilgrimsvandringen, så kämpar hon i den yttre världen för att alla människor ska ha lika rättigheter och är särskilt engagerad I HBTQ-frågor.
– Detta något som ligger mig nära i hjärtat, flera av mina vänner är HBTQ-personer. På ett konkret sätt blir just den frågan en tydlig bild av att det handlar om alla människors självklara rätt att vara sig själv, säger Emma.

Emma har bott och haft praktik utomlands i andra kyrkor, där man kanske inte alltid delade åsikter. Men alla hade Kristus gemensamt och fred och försoning som huvudmål. Efter studenten hade Emma ett “gap year” inom den anglikanska kyrkan i England.
-Vi var 130 personer där och vi kom från hela världen. Alla kallade inte sig kristna, men de vigde ett år åt Gud, säger Emma.

Emma fortsatte sedan på folkhögskola, tillbringade en tid i Egypten och var på konferenser för unga kristna i Betlehem.
Vem är då Gud?
– Gud? Oj. Kärlek! Kärlek eller älskande. Gud är inte bara ett substantiv utan också ett verb, något som händer. Jag vill tro att Gud finns i alla människor, jag vill tro att det finns något gott i alla. Tänk om vi kan möta människor med den inställningen, att jag vet att Gud älskar dig.

Text/foto Kristina Strand Larsson