Rainbow is the new black

Sophie Lovén har haft ungefär 15 olika hårfärger. Just nu har hon en lila-vinröd nyans som passar bra till den kommande fastetiden, då kyrkans färg är lila.

Sophie läser teologi för att bli präst och arbetar extra i Domkyrkan och Domkyrkoforum. I höstas hade hon en lysande gul nyans i håret, förra sommaren var det ljusrosa.
– Nytt år, nytt hår. Jag följer säsongerna, rosa och vitt under ljusa årstider och mörkare färger under höst och vinter. Det lila som jag har nu färgade jag själv natten mellan den 30 och 31 december. Det blev lite spontant, säger Sophie.

Det är inte så svårt som man kan tro att få tag på udda hårfärger. Sofie beställer en del via nätet från Storbritannien. Lysande starka hårfärger är inte lika trendigt längre, men Sophie struntar i trender. Hon vill uttrycka sig med sitt hår och utmana en värld full av beige, svart och grått.
– Jag är väldigt tacksam över att mitt hår inte har brytt sig hittills utan snällt stått ut med mina behandlingar. Jag använder vätesuperoxid och ammoniak, mitt hem luktar som en industri. En gång blev håret stelt som tuggummi, men jag har aldrig tappat hår. Jag tycker inte att man ska vara så rädd. Det är bara hår, det växer ut, säger hon.

Sophie har en frisör som klipper hennes hår, men hon färgar själv. Estetiken är viktig, ytlig måste man också få vara. Det är kul med färg. Men Sofies färgglädje har också en djupare betydelse.
– Om Gud har skapat en regnbåge och vi säger att Gud är ljus, varför ska jag bara klä mig i svart? Inget fel med dova jordfärger, men bara det kan bli lite trist. Färg är en reflektion av ljus och kyrkan är en glädjens, hoppets och ljusets plats. Rainbow is the new black.

Text/foto Kristina Strand Larsson