Var inte rädd! Ängeln i liv och död

”Var inte rädd!” säger ängeln Gabriel, när han plötsligt står framför Maria med budskapet att hon skall föda Guds son.

Frågan är vad Maria först blev rädd för. Ambrosius, biskop på 300-talet menade att det var ängelns mänskliga/manliga framtoning, som väckte Marias rädsla. Så fort hon insåg att det var en ängel försvann hennes oro. Hon var rädd att visionen var ett bländverk.

Änglarnas väsen och uppdrag är mycket skiftande och därmed deras framtoning i bild – de både hjälper och förskräcker oss. I Domkyrkans absidmosaik ser vi änglar som vid Jesu återkomst snällt lyfter bort gravstenar, men också ängeln som med sitt blåsinstrument troligen skrämmer en kvinna. Hon håller förfärad händerna för öronen!

Änglarna lever sitt eget liv som gränsgångare mellan teologi och folktro, där de finns på lek och allvar, i nöd och lust, i liv och död. Relationen mellan Skyddsängelns och Dödsängelns uppgifter
är svår att förstå. De kan ses som helt motsatta. Dödens ängel – stark och oresonlig kommer mot oss i Wallins dikt:
I sväven lätta i dansens ringar,
I stojen yra i nöjets lag,
Och myrten blommar,
och lyran klingar……
Men över tröskeln
stiger jag: ……..
Då sprider sig sorgen.

Det är samme Wallin som i en psalmbearbetning ber:
Sänd Herre dina änglar ut
och låt min själ vid tidens slut
av dem till dig bli tagen.

Änglarna finns även i dag till hands som redskap för att konkretisera tankar och känslor just i samband med döden. En kvinna som förlorade tre av sina fyra barn i tsunamin sa i en intervju: ”Jag tänker att nu har jag ett barn här och tre som är änglar.”

Skyddsänglarna har beskrivits som en känsla av närvaro, som beskyddare i situationer av rädsla och fara. Det är inte bara Kajsa Kavat som förtröstansfullt läst Det går en ängel runt vårt hus. Fantasin och ängeln hör ihop. Vi gör det osynliga synligt på vårt eget sätt och formar den ängel vi behöver.

Hur ser din ängel ut? frågade jag en gång Britt G. Hallqvist, hon som skrivit om så många glada,  dansande änglar och fick följande skyddsängel:

Det kom en ängel och
räddade Lill-Nisse från
den stora svarta hunden.
Han var fet och gråklädd.
Han hade flottig keps och
fimp i mungipan.
Ängeln tog Lill-Nisse i
handen och följde honom hem.
Lill-Nisse visste inte att det
var en ängel.
Ängeln visste det inte heller.
ur Herdaminnen och barnasinnen 1995.

När började du intressera dig för änglar, Lena Larsén?
– Min djupare relation till ängeln började först 1995 i projektet Tycke och smak där sju etnologer skrev om relationen etnologi – estetik. Jag hade märkt det ökade intresset för änglar och  funderade över hur de såg ut och vilka som använde dem. Var detta Guds ängel?
Min fråga blev: Får en ängel se ut hur som helst? Jag reste bland annat på en konferens för  änglasamlare i Kansas City, besökte Guardian Angel Cathedral i Las Vegas, synade reklamens änglar och julens och intervjuade barn och vuxna. Jag var särskilt intresserad av prästernas syn. Ur detta vaskade jag fram hur vi förvaltar och förnyar synen på änglar/angelos/ budbärare. Vad kommer de med för budskap i dag?

Hur ser din ängel ut?
– Någon sa ”Mysteriet är inte något förklarbart, bakomliggande och osynligt utan något  oförklarligt, närvarande och synligt”. Genom att fråga människor hur deras ängel ser ut möter jag i svaret en människa. Jag svarar undanglidande ”Symbolen ger något att tänka på.”

Text Lena Larsén, guide i Domkyrkan. Hennes licentiatavhandling i etnologi handlar om behovet  och bruket av änglar.
Foto Lena Larsén och Kristina Strand Larsson