Vingar hedrar modig farmor

Min största förebild är min farmor, det är till hennes minne har jag tatuerat in två änglavingar på min handled.

Farmor var en stark, snäll och väldigt medgörlig person som ändå stod upp för det hon trodde på och det som var viktigt för henne. Hon är min förebild på många sätt, men jag ska här berätta hur hon är det som kvinnlig präst.

När min farmor gifte sig med min farfar var det en självklarhet för honom att hon skulle vara hemmafru eftersom det var så han var uppvuxen. Så farmor var hemma och passade barnen och gjorde hushållssysslor. Men efter några år bestämde hon sig för att hon ville bli präst vilket hon hade velat en tid innan. Hon började utbilda sig till präst och pendlade mellan Karlskrona och Lund. 1979 prästvigdes min farmor i Lunds domkyrka.

I en av sina tjänster jobbade farmor som kyrkoherde i Borrby där vissa i församlingen inte var vana vid kvinnliga präster, ännu mindre en kvinnlig kyrkoherde. Så i början av sin tjänst fick hon ett brev av några äldre damer som citerade första Korinthierbrevet (1917s översättning): Såsom kvinnorna tiga i alla andra de heligas församlingar, så må de och tiga i edra församlingar. De är dem icke tillsatt att tala utan de bör underordna sig såsom lagen bjuder.

Men farmor gav inte upp utan jobbade kvar och blev senare god vän med damerna som skickat brevet. I samma tjänst stötte hon även på en präst som var uttalad kvinnoprästmotståndare. Honom bjöd hon in på middag, vilket han tackade nej till. Det finns även exempel då farmor blev ignorerad då man fick höra att hon var präst. Men hon gav inte upp sitt jobb trots det motstånd hon mötte.

Det är tack vare kvinnor som min farmor som inte gett upp i motgångarna och som stått upp för sin dröm att jobba som präst som vi kommit en bit på vägen. I de flesta församlingar är det nu självklart för alla anställda att kvinnor också kan vara präster, men tyvärr inte i alla.
När man antas som präst till Lunds stift får man skriva under ett papper att man kan tänka sig att jobba med båda könen, vilket jag tycker är bra. Men den dag då detta papper inte längre existerar för att det inte behövs, det är då vi vet att vi kommit ett jättesteg i kvinnoprästfrågan, en dag kommer kvinnliga präster vara lika självklara som manliga präster i Svenska kyrkan.

Text Mathilda Magnusson, student i teologi
Foto Kristina Strand Larsson