Lite om musiken i Taizé

Nästan alla som går regelbundet i någon kyrka i Sverige har vid åtminstone något tillfälle fått vara med och sjunga en sång från Taizé. Och musiken är en viktig del av bönelivet i kommuniteten. I somras publicerade Körjournalen ett reportage om Taizé ur körsångarperspektiv. Vi bjuder på det här som en liten försmak av vad som ligger bakom allt sjungande under vår helg i Lund!

***

En veckas sommarjobb: körsång

Bönerna i Taizé bärs av frivilliga sångare från hela världen

En del arbetar med att städa toaletter och duschar. Andra diskar efter maten. Och uppemot 150 har som arbetsuppgift att sjunga. Minst fyra timmar om dagen.

– Jag visste inte att jag tyckte om att sjunga, säger Steven från England. Här i Taizé har jag upptäckt hur roligt det är att sjunga i kör.

Körvälkomnandet.

– Det kan kännas lite kaotiskt nu under de första timmarna i Taizé, men kom ihåg att det reder upp sig. Det brukar det alltid göra, säger ledaren i bussens mikrofon.

Så lirkar busschauffören sin last genom de smala gatorna i den sista lilla staden före Taizé, och så är det lite landsväg, och sedan syns kyrkan uppe på kullen och det är dags att svänga höger och upp, upp, upp.

I juni och augusti är det alltid många svenska grupper i Taizé, och den här sommaren är inget undantag. Faktum är att i juni, när få andra länder har fått sommarlov, kan det kännas som om Taizé är något av en svenskkoloni. I augusti, de sista veckorna innan terminen börjar, kan det bli uppemot 600 svenska gäster igen. Men i juli är det oftast bara en eller ett par busslaster i veckan, och tälten och barackerna i Taizé fylls med besökare från hela Europa och en rad andra länder.

– Vi har 3696 anmälningar till den här veckan, säger broder Andreas när han instruerar sina volontärer inför välkomnandet på söndagen. Det brukar alltid dyka upp en del som inte har anmält sig också …

Taizé bjuder in i första hand 17–29-åringar att vara gäster hos kommuniteten en vecka och delta i böner och bibelsamtal, hjälpa till med det praktiska arbetet och äta tillsammans. Grupper med 15–16-åringar kommer tillsammans med ledare, och äldre gäster och barnfamiljer är med på bönerna och har egna bibelsamtal och matplatser.

– Jag heter Elise och har varit här i en vecka nu. Har resan gått bra för er?

Så börjar välkomnandet för en grupp – alla tas emot lands- eller regionsvis och får en genomgång av veckans program och en kort presentation av kommuniteten. Sedan är det dags att välja inriktning på sina dagar: enbart bibelsamtal, bibelsamtal och praktiskt arbete eller en vecka i tystnad.

En av de arbetsuppgifter som man kan välja – om man kommer innan platserna har tagit slut – är körsång.

– Då är man med på sångövningen i kyrkan varje eftermiddag klockan två. Den är öppen för alla och håller på till tre. Sedan stannar man och övar en timme till. Och så sitter kören tillsammans i kyrkan på kvällarna och sjunger. Man ska vara på plats vid åtta, och så sjunger man fram till tio. Är det någon som är intresserad av att vara med i kören? Då kan ni gå bort till körens välkomstplats när vi är klara här. Ser ni skylten där borta under taket?

Att sjunga i kör i Taizé är alltså ett arbete, för det är kören som tillsammans med bröderna stöttar församlingssången under bönerna i Försoningskyrkan. Det mesta sjungs i fyrstämmig körsättning, men det finns också en del trestämmiga sånger där tenorerna sjunger med sopranerna, kanonsånger och tvåstämmiga sånger där sopraner och altar sjunger ”mot” tenorer och basar. 

I mitten av 1980-talet kom syster Christina till Taizé för första gången. Hon hade just blivit klar med sin dirigentutbildning hemma vid Det Kongelige i Köpenhamn.

– Det var någon som frågade om jag inte kunde komma tillbaka, så det gjorde jag, men jag visste inte om det skulle bli tre veckor eller lite mer. Egentligen visste jag inte någonting!

Det blev ett och ett halvt år till att börja med, och Christina kastades rakt in Sankt Andreas-systrarnas arbete tillsammans med Taizébröderna och rakt in i Taizés musikliv. På den tiden var det broder Robert som hade hand om musiken i klostret, och tonsättaren Jacques Berthier som bodde i Paris skrev hela tiden nya sånger åt bröderna och deras gäster. De flesta av de sångerna sjungs fortfarande när alla samlas till bön i kyrkan tre gånger om dagen.

Broder Robert var egentligen läkare, men syster Christina beskriver honom som en människa som verkligen älskade att sjunga och som såg musiken som ett redskap i bönens tjänst. De tränade in sångerna med alla gäster som ville sjunga och såg till så att de ungdomar som ville vara med och spela i gudstjänster fick repetera.

– Nu är jag verkligen tacksam att jag fick arbeta tillsammans med honom. Jag lärde mig så mycket och blev smittad av hans eld och hans entusiasm. 

Sedan broder Robert dog arbetar syster Christina tillsammans med några av de andra bröderna och leder tillsammans med en annan syster och några körvana volontärer sångövningarna. Det kan vara mellan tre och 350 deltagare, och resultatet blir skiftande, men varje vecka börjar det om med nya gäster.

– Det är viktigt att komma ihåg att det vi gör aldrig är musik för musikens skull, utan för bönens, och att den ska vara tillgänglig för alla, säger syster Christina.

Många som kommer har aldrig sjungit i kör förut, och instruktionerna om var sopraner och altar och tenorer och basar ska sitta på kyrkgolvet får ofta kompletteras. Att kunna läsa noter är inte heller något krav, så sångerna tränas in stämma för stämma och fras för fras med härmningsmetoden tills allt sitter och det är dags att bygga ihop hela sången.

– Det är något väldigt vackert att se vad musiken kan göra för människor som inte har sjungit så mycket tidigare – när de är med och sjunger fyrstämmigt för första gången, till exempel, säger syster Christina.

– Jag visste inte att jag tyckte om att sjunga, säger Steven från England som har kommit till Taizé för första gången. Här i Taizé har jag upptäckt hur roligt det är. Jag måste leta upp någon kör att vara med i när jag kommer hem.

– Jag gillar tisdagens och onsdagens sångövningar bäst, säger holländska Marjolijne som har varit i Taizé många gånger och också arbetat som volontär. På måndagen övar vi alltid på ett hallelujaomkväde till psaltarpsalmerna och på ett kyrie till förbönerna, och på torsdagen börjar arbetet med mässmusiken till söndagen, men på tisdagen och onsdagen brukar det bara vara sånger. Det är det roligaste.

Är det inte slitsamt att sjunga så mycket, då? Jo, mot slutet av veckan brukar det alltid vara några som har blivit lite hesa.

– Men jag får skylla mig själv, säger en ung organist från England. Jag har suttit kvar till minst ett på nätterna och fortsatt sjunga efter kvällsbönen.

Många som varit i Taizé berättar om bönerna i kyrkan med sångerna och de levande ljusen, eller om stämningen i arbetsgrupperna som diskar eller städar, eller om hur roligt det är att stå i matkön tillsammans med flera tusen andra gäster.

– Det pratas alltid mycket om atmosfären här, säger syster Christina. Och atmosfären kan vara viktig och hjälpa oss, men Taizé är inte atmosfär. Det jag såg här när jag kom hit första gången var något som fanns i mig men som jag inte hade klarat att uttrycka. Gud väntar på mig, Gud längtar efter att jag ska gå in i en relation med honom – det är det som många av våra gäster upptäcker. Det mötet kan vi inte producera. Utan den hjärtpunkten, att Gud kommer till oss, vore resten tomt. Då skulle alltihop försvinna ganska snart.

***

Fakta/Taizémusiken: Under 1980- och 1990-talet blev Taizémusiken känd i Sverige. Den består av korta böner och bibelord som sjungs gång på gång (ostinato) i stämmor med olika instrumentsoli och ibland också sångsoli (oftast psaltarverser) till. En av de mest sjungna sångerna i Sverige är Sjung lovsång, alla länder, och för några år sedan kom en sång som nästan alltid sjungs på svenska också i Taizé, Kristus, din Ande.

Från början skrevs nästan all Taizémusik av den franske organisten Jacques Berthier. Sedan han dog har andra komponerat nya sånger. Numera skriver några av bröderna mycket musik själva.

Många av Taizésångerna finns inspelade på skivor. Två skivor, Sjung lovsång, alla länder och En källa med porlande vatten, är inspelade helt på svenska.

Mer information: www.wessmans.com