Gud 07.07: Det är i nuet det viktiga sker

Har du någon gång tänkt på hur svårt det är för de flesta av oss att vara närvarande i nuet?

Jag skulle till och med vilja sticka ut hakan och hävda att det i vår tid är svårare än någonsin att vara just här och nu. Om du inte tror mig  – titta dig omkring nästa gång du åker tåg eller buss, går runt på stan eller sitter på café – hur många ser du inte som är fullt upptagna med att titta på sina mobiltelefoner? Mobiltelefonernas skärmar pockar ständigt på vår uppmärksamhet, så till den grad att barnläkare för något år sedan såg sig tvingade att gå ut med en varning – låt inte mobiltelefonen gå före barnen! Uppmaningen kan tyckas överflödig – men återigen se dig omkring nästa gång du besöker en lekplats.

Men redan innan mobiltelefonerna hade de flesta av oss svårt med närvaron. Alla som någon gång försökt sig på någon form av meditativ övning vet hur fruktansvärt svårt det är för den mänskliga hjärnan att koncentrerar sig någon längre tid. Testa själv så får du se. Sätt dig på en stol och koncentrera dig på din in och utandning – hur lång tid tar det innan du kommer på dig själv med att tänka på annat? På många sätt är det mänskliga sinnet som en uppstudsig apa som ständigt hoppar från gren till gren.

Vaksamhet och väntan var temat den gångna söndagen och i texterna uppmanas vi att leva närvarande i nuet. I vår stressade tid har vi, som sagt, ofta svårt med just detta. Vi tenderar att leva våra liv antingen i det förgångna eller i framtiden. Ytterst sällan är vi närvarande i det ögonblick som är nuet. Ändå är det faktiskt i nuet som det viktiga sker. Det är där vi möter våra medmänniskor, det är där vi möter Gud. Kanske är det till och med så, som Jesus faktiskt antyder, att evigheten tar sin början i nuet. Filosofen Ludvig Wittgenstein skrev så här om detta ” Om man med evighet, inte menar evig varaktighet, utan tidlöshet, lever evigt den som lever närvarande”. Att leva i nuet är alltså att vara närvarande, att vara öppen för de möjligheter som uppdagar sig i nuet och i det oväntade.

Jesus vill med sina ord denna dag uppmana oss att leva så att vi varje dag lever med möjligheten att dagen kan vara inne. Detta kan tyckas vara överdrivet, men vad det i grund och botten handlar om är att i nuet ta till vara de möjligheter och möten som vi där ställs inför. Det handlar om att leva med insikten om att vår tid är begränsad och att utifrån detta gripa dagen. Drivkraften i allt detta är ur ett kristet perspektiv inte rädslan utan glädjen över livets gåva, glädjen över att få vara Guds redskap.

För att det skall kunna vara så tror jag att det är viktigt att minnas att den vi väntar på är en vän. Att vara kristen är att vänta på Jesus såsom barnet förtröstansfullt väntar på den kärleksfulle föräldern. Dagen vi får möta vår Herre är därför en dag att längta efter. Det är dagen då allt brustet blir helt, då skapelsen återupprättas. Dagen när Guds ljus skall genomlysa allt i himlen och på jorden. Och handen på hjärtat – vill du verkligen stå och kolla statusuppdateringar på mobilen den dagen?

Text Jan Kjellström, studentpräst och ansvarig för Domkyrkans engelskspråkiga verksamhet
Foto Kristina Strand Larsson