Rödhårig ärkebiskop ledde uppror i Skåne

1325 bestegs ärkebiskopsstolen i Lund av Karl Eriksen med adelsnamnet Galen. Släkten Galen var en betydelsefull skånsk-själländsk stormannasläkt.

På 1500-talet fick Karl Eriksen tillnamnet ” den röde”, sannolikt eftersom han hade rött hår. Han hade innan han upphöjdes till ärkebiskop varit prost i Domkyrkan. Palliet, ärkebiskopens värdighetstecken, hämtade han själv hos påven, som vid denna tid befann sig i Avignon.

Första hälften av 1300-talet var en kritisk period i Danmarks historia och landet gick mot en fullständig upplösning där Skåne förpantades till en greve Johan av Holstein. 1332 blev det en allmän resning i Skåne under ärkebiskopens ledning och man ingick förhandlingar med den svenske kungen Magnus Eriksson. Genom ett avtal lades Skåne under Sveriges krona. Greve Johan fick 34.000 mark silver som kompensation.

I slutet av 1320-talet lät ärkebiskop Karl bygga ett kapell vid Domkyrkans södra sida. Det kallades S:t Dionysius kapell och  revs först 1812.

Ärkebiskop Karl avled den 16 maj 1334 och lades till den sista vilan i det kapell han hade byggt. I södra tvärskeppet ligger fortfarande hans gravsten med inskriptionen:  Här vilar herr Karl, förut ärkebiskop av Lund och Sveriges primas, som avled i Herrans år 1334, den 16 maj. Bed för honom. Ovanför gravstenen finns också en minnesplatta över ärkebiskop Karl Eriksen.

Anita Larsson, domkyrkoguide