Gud 07.07: Ingen kollar din fromhetsgrad

Vi var 10 stycken förväntansfulla kvinnor och män som stod i Domkyrkans högkor på Heliga trefaldighets dag för 20 år sedan.

Det var Anna, Erik, Svend, Anna, Lars, Annika, Anders, Sara, Ulla och jag. Nyss hade jag legat på knä och biskop KG hade lagt sin hand på mitt huvud och sagt: Herre, kom till Josefin med din helige Ande och tag henne i din tjänst som präst i din kyrka. Än idag kan jag känna tyngden av handen på mitt huvud och än idag kan jag känna glädjen som bubblade i mitt inre, glädjen över att ha fått det stora förtroendet att vara präst.

Efter handpåläggningen inledde KG Hammar sitt tal till oss nyblivna präster med orden: Gud är alltid större! De orden återkommer jag ofta till för de ger mig trygghet. På ett sätt går det inte att tala om Gud, för vad vi än säger räcker orden inte till. Gud går inte att sätta inom fyra väggar och ge en fullständig beskrivning av. Det går inte att säga något slutgiltigt om Gud, för de ord som skulle kunna beskriva Gud på ett rättvist sätt finns inte i vår värld. Gud är större än allt som vi någonsin kommer att kunna uttrycka.

Och för att vi bättre skulle förstå så kom då Gud själv till oss som en människa, en människa av kött och blod, en människa som vi med tankar och känslor. Först då kunde vi få en bild av Gud som går att förstå sig på, som sträcker sig inom vår begreppsvärld. Då kom Gud nära, då blev Gud tillgänglig. Gud som alltid är större gjorde sig liten som ett foster, ett spädbarn, en busig femåring, en sökande tonåring, en fullvuxen man, en människa fulla av känslor.

Det finns inga spärrar eller gränser på vägen fram till Gud. Det finns ingen som står och kollar upp fromhetsgrad eller kunskapsnivå hos den som försöker komma nära. Snarare tvärtom! För de som är som barnen, för de omyndiga, för den utsatte, för den fattige, för dig och för mig. Gång på gång visar Jesus på att vi alla har en plats nära Gud.

Ett långt stycke liv har passerat sedan den där junidagen i Domkyrkan för 20 år sedan, 20 år som gått otroligt fort. Mycket har varit fantastiskt roligt, mycket har varit väldigt jobbigt. Ibland har det varit enkelt, ibland har det varit otroligt svårt. Det har hänt att jag har tänkt: Tack Gud för att du tror på mig också då när jag har svårt att tro på dig.

Men vilken gåva det har varit att få möta så många människor som jag har gjort under de här åren, i glädje och i sorg.

Ödmjukt tänker jag att det kan bli 20 år till och det vill jag gärna tänka.

Text Josefin G Andersson
Foto Kristina Strand Larsson