Extrainsatt Gud 07.07: Om pojken på stranden

Det går inte att tala om något annat. Allt annat skulle vara fel. Vi måste prata om pojken som ligger död på vår strand. Var är Gud?

I en stund som denna har vi chansen att visa vem vi är som mänskligt kollektiv. Ska jag ta hand om min syster och min broder?

Av någon anledning som jag inte kan förstå, så räddar inte Gud denna pojke från drunkning.
Men utan hopp är jag chanslös. Jag måste hoppas och tro för annars blir allt så mörkt. Att Gud finns i alla oss som nu börjar samla in pengar och kläder och delar med oss av flyktingars berättelser i media.

Måste tro att Gud gråter med pojkens föräldrar, gråter med oss när vi märker vart vårt samhälle har lett oss.

Det är svårt att säga något när ett barn har dött, men vi kan alltid be:

Var med alla de som färdas längs med otrygga vatten och vägar.
Skänk barnen vila till natten, befria deras drömmar från mörker, låt hoppet finnas kvar i deras små kroppar.
Gråt med mamman och pappan till pojken med de blå gymnastikskorna.
Gråt med oss när vi ser världen för vad den är.
Kom med din heliga ande och inspirera oss till kamp och god vilja.
Amen.

Text Lisa Vinsander, studentpräst
Foto Kristina Strand Larsson