Gud 07.07: Det magiska ljuset

För några veckor sedan samlades 850 medarbetare i Lunds stift i Lund för att tillsammans få ny inspiration och växa tillsammans. Temat för konferensen var ”Gör skillnad!” och var i min mening mycket lyckat!

Men det som har fastnat hos mig efter dessa dagar är inte all ”input” jag fått, utan snarare
det som väckts inom mig.

Vid inledningsgudstjänsten slog det mig hur Domkyrkans röst låter. Domkyrkans röst är
den som vi människor ger den när vi samlas och firar gudstjänst, vi är Domkyrkans röst när
vi lämnar byggnaden – vi är kyrkans röst. Vi människor är den levande kyrkan som kan
göra skillnad i vår samtid och i vårt samhälle. Det var verkligen häftigt att känna hur så
många människor kan få en bastant stenkyrka att leva upp och fyllas av glädje och
framåtanda!

Det andra som berörde mig var något som stod helt utanför oss människor och det vi kan
göra. Det var en så enkel sak som solljuset. För precis på den plats där jag råkade sitta
under avslutningsgudstjänsten så hamnade jag i strålkastarljuset, Guds eget
strålkastarljus. Under ett par minuter när solen passerade ett visst fönster som sitter högt
upp i domkyrkan så strålade och värmde ljuset utifrån just på mig. Jag blev oerhört gripen
av detta för jag insåg hur sällsynta dessa fantastiska solstrålar är under hösten som nu är
på intåg. Det fick mig att börja fundera på det här med ljus och att sprida ljus.

Jag själv är väldigt beroende av ljus för att må bra – men kanske är det inte bara det
fysiska ljuset vi behöver, vi behöver också det andra ljuset, det medmänskliga ljuset, det vi
kan ge varandra. Det som vi som kyrka kan sprida till andra.

Ljus gör skillnad, ljus värmer, ljus behövs för att växter och djur ska kunna växa sig starka.
Därför behöver vi också vara varandras ljus – inte minst nu när hösten faller på och
soltimmarna blir allt mer sällsynta. Att vara ett ljus för en annan människa behöver inte
vara svårt, det kan vara genom ett leende eller ett vänligt ord till de du möter på gatan, till
tiggaren utanför matbutiken, till studenten som ser stressad och tyngd ut.

Det kan också vara att göra större insatser för människor i nöd, men likaväl kan det vara
att ta upp telefonen och ringa den där personen du tänkt ringa så länge men inte ”hunnit”.
Att fundera kring hur vi själva kan sprida ljus kanske också kan bli en hjälp för att kunna
upptäcka det som är ljusglimtar och solstrålar i våra egna liv. Det kan hjälpa oss att ta vara
på det som piggar upp och värmer, det är lika viktigt som att sprida ljus. Om vi själva inte
mår bra och ”fylls på” med ljus kan vi till slut inte heller sprida ljud.

Det är detta jag tar med mig från min sommars avslutning, in i hösten och terminsstarten.
Jag tar med mig en vilja att göra skillnad i världen, jag tar med mig att Gud ser mig, värmer
mig och lyser upp min väg. Jag tar med mig att jag när jag minst anar det kommer att möta
solstrålar i min vardag som gör skillnad där de går.

Text Emma Stene, prästkandidat Lunds stift
Foto Kristina Strand Larsson