Gud 07.07: Vilka är vi, du och jag och är vi dem vi borde vara?

Gud 07.07: Nåd – ett svårt ord, med möjligheter

Domssöndagen, den sista söndagen i kyrkoåret. Den sista, det yttersta mot en okänd framtid. Samtidigt är det något ytterst välbekant, vi upplever det varje år om så i tre olika varianter.

Namnet “Domssöndagen” väger dock tungt över sinnet, särskilt med tanke på välkända stycken så som “Dies Irae” eller “Vredens dag” på svenska. Men ett domslut kan både vara fällande och friande, inte sant? Samtidigt är det ett tillfälle att rikta blicken inåt och rannsaka oss själva, se oss för vilka vi är med alla våra positiva och negativa sidor. Vilka är vi, du och jag och är vi dem vi borde vara? Som människor har vi en fallenhet för misstag, att missa målet, men betyder det att domen redan är fallen? I Johannesevangeliet står det “Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv. Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom”. Tidigare i Johannesevangeliet står det om “Sonen och han var fylld av nåd och sanning”. Om Gud är den han alltid varit så borde även den återvändande Jesus vara den han var tidigare, fylld av nåd, men vad är egentligen nåd?

Nåd är ett svårt ord men jag hörde en gång en vän omformulera ordet för några konfirmander på ett mycket fint sätt som Guds oförtjänta kärlek. Vi kanske inte alltid förtjänar kärlek, förtjänar ett friande domslut, men “så älskade Gud världen att han gav den sin ende son […] för att världen skulle räddas genom honom”.

Text: Henrik Koverberg

Bild: Kristina Strand Larsson