Gud 07.07: Om att sikta horisonten
Gud 07.07: Om att sikta horisonten

Gud 07.07: Orienteringen är en huvudsak, inte hastigheten

Godmorgon Lund.
Dagarna är räknade, ett år håller på att rinna ut. Hur blev det?
Inte värre än så här, inte mörkare. Förra måndagen kl 05:48 vände det. Ljuset återvänder och gryningen kommer tidigare för varje dag. Skymningen får vänta, längre och längre.

Nu närmar sig sig det nya året. Några korta dygn återstår och så är det här. Hur blir det då med 2016 – Ett Nådens år? Återstår att se och för vem. Vad begär du för att året som kommer ska bli ett Nådens år för dig?

Vid den här tiden på året tycks mig återblickar vara samtalsämnet framför andra. Jag tänker mig ändå att det är om framtiden det som betyder något handlar. Om en morgondag och dagar som kommer efter imorgon. Orienteringen är en huvudsak, inte hastigheten. En förflyttning avgörs av åt vilket håll tårna pekar. Med pilgrimens utvalda och lätta packning hoppas jag på vandring med dagsmarscher som inte blir övermäktiga.

Med julens ljus tror jag mig se en väg framåt. Den vilja välja. Om jag får tar jag gärna barnet, gudasonen, vid handen. Ingenting kan fattas mig.

Min bön för det nya året blir: Låt mig få vandra nära marken. Gör mig mjuk i knäna och rak i ryggen. Låt mig se dina under Gud. Hjälp mig att höja blicken, så att jag inte förlorar siktet mot horisonten i öster. Jag ber att få vandra längs gatorna och gränderna, in mot torg och katedral, ut igen på landsvägar och över slätten.

Nära marken spejar jag efter det som ska gro. Uppe i trädens kronor söker jag det som ska knoppas. Jag ser mig om efter de nya idéerna som ska växa till planer. Där borta där det ljusnar ser det ut som någon kommer: Den som möter från framtiden.

Text: Martin Garlöv
Foto: Kristina Strand Larsson