Gud 07.07: Vägen där ingen ska gå ensam. Platsen där ingen ska känna sig främmande.

Kyrkan är en extremt livskraftig organisation och snart firar hon sin 2000-årsdag. Är det någon annan mänsklig gemenskap som varit med längre? Tror inte det. Kyrkan är gammal och levande också i Lund. Hur kan det här förklaras?

Förklaringen är främst att Gud är med sin kyrka och följer sitt folk. En annan förklaring är att när Guds folk är i rörelse och relaterar till omvärlden, då lever hon vidare in i framtiden. För att kyrkans medlemmar med förnuft och känsla möter en föränderlig tidsandas utmaningar med en ständigt reformation – bygger ut och bygger om.

Vänd utåt, är titeln på en utmärkt bok av Ann Morisy, ledare och inspiratör i Church of England. Hon lyfter fram den kristna kyrkans unika förmåga att i samtiden och genom tiderna skapa nytt genom att ta vara på många människors samlade erfarenheter. Den utåtvända kyrkan är en gåkyrka, för att tala med teologen och psalmdiktaren Fred Kaan.

I Lund är gator och vägar mellan kyrkobyggnaderna som noder i ett nät, en fysisk påminnelse om att Guds folk är vandringsfolket.  De heliga rummen är rastplatser där bordet dukas och brödet delas. Kyrkobyggnaderna är kraftcentraler i staden och i byarna.

Svensken kallar gäster för främmande och ordet gästfri kan misstolkas – som fritt från gäster. Men Jesus manar särskilt dem som vill följa honom till ett gott värdskap. I den utåtvända kyrkan är värdskapet ett kännetecken: Öppna dörren för var och en som söker hoppets gemenskap, kärleken som värmer och tron som mättar. Bjud till och stå till tjänst.

Text: Martin Garlöv

Foto: Kristina Strand Larsson