Gud 07.07: Som ett barn

Lärjungarna förlorar sig i resonemang om vem av dem som är störst.

Då kallar Jesus till sig ett barn och säger, se här, den som är minst bland er han är stor.

Föräldrar kommer med barn till Jesus för att han skulle röra vid dem. Lärjungarna bildar barriär mot Jesus och säger, stopp. Stör honom inte.

Jesus säger: Låt barnen komma till mig och hindra dem inte. Guds rike tillhör dem.

Lärjungarna söker efter föredömen.

Jesus säger, bli som barn. Ta emot mitt rike som barnen gör.

I julnattens mysterium ligger Gud själv som ett nyfött barn i en krubba. När vi böjer oss ned över barnet i krubban böjer vi oss djupt för hela kosmos skapare.

Det som i världens ögon inte ser ut att vara något utväljer Gud och låter bli stort – barnet, korset, en liten bit bröd och några droppar vin.

När vi söker efter det som är högt och mäktigt leder Jesus vår blick i en annan riktning. Han vill få oss att se det vi först inte ser.

När vi står på tå och sträcker oss efter makt och framgång säger han, titta här i stället, här nere finns något som är stort.

Gud kommer till oss som ett barn – utlämnad åt vår kärlek och våra omsorger, vilar i vår famn.

Gud kallar oss att bli som barn – med ögon som ser det andra inte ser, med känslighet och nyfikenhet. Gud blir vår lekkamrat. Vi vilar i Guds famn.

Text: Lena Sjöstrand, domkyrkokaplan