Gud 07.07: I min trädgård

Några vänner skulle komma på en fika. Alltid dessa fikor, tänkte jag. Kakor, kex och bullar. Nej, nu behövs något annat. Jag bestämde mig för att göra en fruktsallad. Det är en mil till affären. Jag tog min dieseldrivna bil och for dit. Det är en stor affär och jag hade gott hopp om att hitta det jag sökte. Särskilt sugen var jag på ekologiska vindruvor. Det fanns en del frukt men trots att jag befann mig mitt på Österlen i september månad låg det bara några ynkliga små Österlenodlade äpplen bland alla importerade. Och allt ekologiskt lyste med sin frånvaro. Då tappade jag modet och började snegla mot kakhyllan. Det var då vännen som var med knackade mig på axeln och sa: Men Anna, du berättade ju att du odlade egna vindruvor därhemma vid sydväggen.

Hela sommaren har jag vattnat och bundit upp den där vinstocken men nu hade den helt fallit i glömska. I bilen på väg hem igen kom jag dessutom att tänka på alla hösthallonen som också höll på att mogna längst ner i trädgårdslandet. Och alla smultronen.

Skålen blev snabbt full av vindruvor och bär. Allt hade jag hemma i min egen trädgård. Och gästerna blev bjudna på det allra bästa man kan tänka sig. Närproducerat, ekologiskt och alldeles nyskördat.

Jag log lite åt mig själv. Så har jag gjort förut. Letat på fel ställe. Också när det handlat om min inre trädgård. Jag har glömt bort även den ibland och sökt på alla andra håll. Hos andra mer än hos mig själv. I det yttre mer än i det inre. Och det kommer säkert ske igen. Då får jag återigen hoppas på en kärleksfull knackning på axeln. Från Vännen som säger. Sluta leta. Allt har du redan med dig. I din egen trädgård. För där bor jag.

Text: Anna Alebo, pilgrimspräst