Gud 07.07: Vad ska du bli när du blir stor?

Vad ska du bli när du blir stor? Jo, vi har nog alla fått den frågan någon gång i livet, för många av oss var det kanske väldigt länge sedan vi fick den frågan senast, men för en del var det kanske inte alls så länge sedan. Och även om vi hunnit bli vuxna så kan vi nog ställa oss den där frågan själva ibland. Vad vill jag bli när jag blir stor? Ett vanligt svar idag har blivit: Jag vill BLI någon. En kändis, någon som blir ihågkommen, någon som ÄR något.

Och när ÄR vi då något? När vet vi att vi är något, en kändis, någon som blir ihågkommen. När räknas vi? Är det när vi hamnar på tidningarnas löpsedlar, när vi blir färdig med utbildningen, när vi kommer med i Idol eller blir mästerkock, nobelpristagare, chef, professor eller förälder. När ÄR vi egentligen någon? Idag är det lätt att tro att det först är när vi hamnar på löpsedlarna eller i tv, att det är då det räknas, att det är då vi räknas.

Men oavsett om vi hamnar på löpsedlarna eller inte, om vi sitter i tv-soffan eller inte så är vi någon och vi räknas. Vi är skapade och älskade av Gud och i detta enkla är vi NÅGON. Vi ÄR någon i det att vi blivit människor och genom det också blivit medmänniskor.

Idag när vi är så styrda och inriktade på att vi måste lyckas och vinna framgång kan vi ibland också behöva hjälp med att se en mening i sådant vi inte orkar slutföra eller misslyckas med. Det är tillåtet att försöka och att misslyckas. Gud kan göra något av det vi gör, det är i Guds tjänst vi står och där beror det inte bara på oss, utan vi får våga lita på att Gud kan göra något av vår möda och vårt arbete också när det inte blev som vi hoppades och trodde.

Genom att varje människa är skapad till Guds avbild, möter vi något gott av Gud varje gång vi möter en människa. Men det kan vara svårt att alltid se det och många gånger kan vi känna oss nedtryckta av att vi inte orkar, vill eller kan bry oss om varandra tillräckligt. Och just då finns Gud där för att hjälpa oss och ge oss kraft att på nytt försöka se Guds avbild i våra medmänniskor och påminna oss om vårt ansvar och vår uppgift att ta vara på dem och på oss själva.

Text: Josefin G Andersson, präst

Foto: Kristina Strand Larsson