Gud 07.07: Med stearinljus som bot mot mörkret

Vi ”går mot mörkare tider” brukar man skämtsamt säga om tidsbytet från sommartid till vintertid och för oss i Skandinavien blir det verkligen ordentligt mörk. Jag, som så många andra, har lite svårt för de där första mörka kvällarna som aldrig tycks ta slut, man är hungrig tidigare än när man brukar äta middag och barnen somnar före de hunnit borsta tänderna. Men nu har vi klarat av första veckan i normaltid, som det ju egentligen heter, och sakta men säkert så faller allt på plats igen. För det faller just på plats att vi får fler mörka timmar på dygnet samma period som vi går mot en ljus tid, mot juletid.

Julskyltningen tycks komma tidigare och tidigare för varje år och trots en del klagan om tomtar i november så är många ändå snabba med att få upp adventsljusstakar och stjärnor i sina fönster långt före första advent, då jag börjar julpyssla hemma. Vintern är lång och mörk och i Skåne är den dessutom grå och blåsig så man behöver hjälp för att klara den, genom motsatsen till mörker – ljuset.

Vi är bra på ljus, värmeljus som stearinljus. Jag tänder gärna många levande ljus hemma på kvällarna och ljuset de sprider är mycket mysigare och trevligare än taklampan. I Domkyrkan har vi flera hundra glödlampor under valven men vi har också stearinljus som ger det klassiska ljusskenet som domkyrkan blivit upplyst av sedan 1123.

Med hjälp av alla stearinljus, och särskilt de fyra som tänds under fyra söndagar före julafton, så är det verkligen en ljusfest vi närmar oss. Doften av stearinljus ger oss under resten av året associationer till just juletid och det är inte sällan som besökare kommer in i Domkyrkan och tycker att det luktar jul, trots att det är maj. Så vi kan väl hjälpa varandra ut ur mörkret och in i ljuset med att tända värmeljus tillsammans. Vi går mot ljusare tider ändå.

Och om inte alla värmeljusen hjälper så pekar visarna i domkyrkans astronomiska ur i alla fall samma tid som våra armbandsur igen och det kan vara en tröst nog, när man är förvirrad över varför man missat morgonmötet.

Text: Melissa Isla Venegas
Arkeolog, projektledare och Guide i Lunds domkyrka