Du får vara du

Cecilys sökande efter sin identitet råkade sammanfalla med konfirmationstiden. Kyrkan var en trygg plats att växa i.

c

Cecily Schmidt går tredje året på gymnasieskolan Spykens spetsutbildning i musik. Hon spelar piano, gitarr och sjunger och tänker sig kanske en framtid inom musiken. Efter gymnasiet blir det utbildning på någon folkhögskola. Sedan möjligtvis musikhögskolan i Malmö.

– Även under min konfirmationstid spelade jag musik, men då var jag inte speciellt bra. Cecily ler.

Men det var ingen som tänkte i termerna bra eller dålig eller i motsatspar över huvud taget. Det var alltid okej att vara sig själv. Cecily minns konfirmationstiden i Maria Magdalena kyrka i Lunds östra stadsförsamling med värme, även om hon inte är aktiv i kyrkan idag. När Cecily var 14 år kom hon ut som lesbisk och hon menar att kyrkan var en bra miljö för det.

kärlek

– Vi diskuterade olika sexualiteter och andra sätt människor kan vara olika på. Jag har aldrig träffat någon homofob i Svenska kyrkan. Många i skolan reagerade, men ingen i församlingen såg det som något ovanligt, säger Cecily.

Cecily föddes in i katolska kyrkan och hela familjen var katoliker. Men Cecily kände sig inte helt hemma där, utan valde att konfirmeras i Svenska kyrkan.

c1

-När jag var 14 år var jag rätt osäker. Konfirmationen var jättefin för mig. Jag hittade nya riktiga vänner. Min mormor hade inte gillat att jag lämnade katolska kyrkan, men nu tillhör hela familjen Svenska kyrkan. Cecily skrattar.

Cecily upplever Svenska kyrkans miljö som öppen för mångfald, men hon menar att den bilden inte delas av alla. När hon diskuterar kyrka och tro i skolan, är kyrkan en sträng maktfaktor i mångas medvetande.

– Ofta när jag berättar att jag är kristen och lesbisk, tror folk att det går emot vad kyrkan står för. Tvärtom tycker jag att det är lätt att vara homosexuell i Svenska kyrkan. Homofobi finns överallt i samhället, säger Cecily.

Text/foto: Kristina Strand Larsson