En genväg till paradiset

”Redan idag ska du vara med mig i paradiset,” sade Jesus på korset till den botfärdige rövaren. (Lukas 23:43).

Paradiset? En liten altartavla i Mandø kyrka längst ut på Jyllands västkust, dit man kan komma med bil vid ebb, ger oss en djärv, konkret och manlig syn på ett paradis. Målningen Kristus för in rövaren i paradiset av den danske konstnären Joakim Skovgaard från 1890 är konstnärens första beställning av religiös konst. Skovgaards sista officiella verk, färdigt 1927, är den färgstarka absidmosaiken i Lunds domkyrka föreställande Jesu återkomst och Den yttersta domen – tiden före en eventuell paradistillvaro. Berättelsen om rövarens genväg till paradiset har Skovgaard valt ur det apokryfiska Nikodemusevangeliet, som är en fortsättning av Lukas skildring.

På altartavlan ser vi ärkeängeln Mikael i guldsandaler och med ett ljungande svärd i handen vakta den port som leder in i paradiset. Muren är tjock och inspirerad av hellenistisk arkitektur. Den ödmjuke rövaren, som heter Dismas, behöver alltså inte som alla andra invänta den slutliga bedömningen. Han kommer direkt in i Lustgården och möts här av en blåklädd Thorvaldsen-Jesus.

Tre unga, söta änglar, som inte ser könlösa ut, kommer emot honom med renande vatten och vackra kläder! Efter detta vördas Dismas som helgon och firas den 25 mars. Verket bygger konsthistoriskt på 1400-talets florentinska konstsyn och de tre änglarna påminner starkt om konstnären Botticellis gracer i målningen Våren, om än mer påklädda här på altartavlan.

Teologiskt är dansken Skovgaard som så många andra vid denna tid uppfostrad med diktaren och prästen N. F. S. Grundtvigs tankar, han är till och med konfirmerad av honom. Grundtvigs mytiskt, poetiska bildspråk påverkade Skovgaard hela livet och han kallades ”Målarkonstens Grundtvig.” Inför sitt verk i Lunds domkyrka skriver han i ett brev till biskop Rodhe: ”Bilden måste danas i konstnärens fantasi, han har icke sett något av det han framställer.”

Skovgaard talade helst inte om sin kristna tro.  Han var dock inte rädd för att i bild gestalta det ogestaltbara, att ge vardagsnära form och färg åt det heliga. Det visar sig att altartavlan jag sett i Mandø kyrka inte är den ursprungliga från 1890 utan en kopia gjord av konstnären Johan Rodhe. Guldet klarade inte kyrkans fukt! Därför köpte Skovgaard tillbaka den skadade målningen, restaurerade den och sålde den sedan till Heinrich Hirschsprung, vars samling blev grunden för museet Den Hirschsprungske Samling i Köpenhamn.

Där finns nu paradisbilden till beskådande, den som med Grundtvigs bildspråk skildrar det ljuvliga land, där rosen ej vissnar, där fågeln ej dör, där lyckan är klar som kristall, men ej skör.

Text: Lena Larsén
Foto: Kristina Strand Larsson