Konsten att se

På en bänk i Torna Hällestads centrum sitter Henrik Reimer, Anna Larsen och Pauline Lindborg och och spanar, beredda på allt.

Anna, Henrik och Pauline är konfirmandledare och har varit i Torna Hällestad sedan tidig morgon. En hage precis utanför byn har de riggat en äventyrsbana med olika stationer. Där ska konfirmanderna tävla, ha kul, lära sig mer om kristen tro, sig själva och varandra. Bus är granne med Gud. Nu väntar ledarna. Och väntar. Bänken går sönder, de försöker laga den, kollar på sina mobiler.
– Henrik tittar på sina egofix hela tiden, säger Anna och skrattar.
Egofix är när du fotar dig själv med mobilen, förklarar hon.

Adrian Rystad och Alma Carlsson är konfirmandledare.

Det händer inte mycket en onsdagsmorgon i den lilla byn utanför Lund. Jo, en lastbil parkerar på torget framför handlaren. Två skånska terrier börjar skälla. Annars stillhet. Då anländer de äntligen, konfirmanderna. De strömmar ut ur den gula bussen och den sömniga bykänslan byts mot förväntan. Det är nu allt börjar.

I hagen står redan Rickard Bonnevier, som är församlingsstrateg och prästen Fredrik Beverhjelm, ansvariga för Domkyrkoförsamlingens konfirmandverksamhet. De samlar ihop trettio-talet konfirmander och tio ledare, förklarar vad dagen går ut på och delar in i fyra lag. Det sjuder av energi i hagen, Fredrik och Rickard skojar med alla. Men i bakgrunden har de järnkoll, det gäller att ha en struktur som håller för improvisation och lek.

– Det enda vi egentligen lär konfirmandledarna är att de aldrig ska lämna en konfirmand ensam. Ingen ska någonsin känna sig utanför. Annars ger vi dem mycket ansvar, de klarar det, säger Rickard Bonnevier.

Nu blir det en inledande tävling där konfirmanderna tävlar om kort och ledtrådar.
– Välj en smidig person och en stark person, säger Fredrik Beverhjelm.
Det visar sig att den starka är häst och den smidiga ryttare. I laget får man sedan välja om man vill vara vishetens, gemenskapens, hoppets eller evighetens budbärare.

– Vi är alla olika. Det finns tysta typer, som är experter på att lyssna, tramsiga typer som får andra att ha kul och noggranna typer som ser till att allt funkar. Konfirmanderna måste känna att de är okej som de är. Detta är ett nytt sammanhang, där man kan släppa sin vanliga skolroll. Egentligen handlar det om det fundamentala: du ser mig, alltså finns jag, säger Fredrik Beverhjelm.

Tävlingen är avgjord. Konfirmanderna och ledarna rinner uppför backen och in i skogsbrynet. Vem vann? Alla.

Text/foto: Kristina Strand Larsson