Livet i en näve jord

För en molekylärbiolog är en jordklump ett samhälle i minityr. För Shamini Jeyapaul är den också en öppning in mot Gud.

Shamini Jeyapaul läser sin mastersutbildning i molekylärbiologi vid Lunds universitet. För ett år sedan anlände hon till Sverige från Tamil Nadu i södra Indien.
– Jag kom med tåget till en folktom järnvägsstation i Lund. En tom järnvägsstation existerar inte i Indien. Jag var tvungen att skicka hem bilder till min familj för att visa, säger Shamini.

Shamini hade bestämt sig för att göra sin mastersexamen i norra Europa, men det kunde ha blivit Tyskland eller Danmark. Men Shamini tror att det var meningen att hon skulle till Sverige.
– Inför varje beslut ber jag till Gud om vägledning. Det kan vara ett litet eller stort beslut, men det känns som om jag alltid får svar.

Det finns ingen motsättning mellan att vara naturvetenskaplig forskare och att ha en tro hos Shamini. Det är bara olika sätt att se på en mångfacetterad verklighet. Egentligen har Shamini en examen i bioteknik. Men så arbetade hon hos en forskare i Indien i några månader och studerade celler hos levande organismer. Shamini blev gripen och ändrade inrikting i sina studier. Nu skriver hon poetiskt om bakterier på facebook.
– Innan jag studerade molekylärbiologi såg jag också jord som bara jord. Brunt och lite smutsigt, bra för grödor att växa i. Men nu är varje jordklump en hel värld, full av mikroskopiskt liv. Ju mer jag lär mig desto större respekt får jag för naturen. Och desto mer förstår jag att människan måste vara rädd om det ekologiska kretsloppet. Gud finns i jorden och visar genom livet i naturen mer och mer av sig själv.

Shamini tillhör en oberoende kyrka i Tamil Nadu. De kristna är i minoritet i delstaten.
– Mina vänner bad för mig att jag skulle hitta en församling när jag kom till Sverige. Det var också det viktigaste för mig.
På ett informationsmöte på universitet mötte Shamini Jan Kjellström som är präst i Domkyrkoförsamlingen och ansvarig för det engelskspråkiga gudstjänstarbetet. Felix, en god vän som också är från Indien, rekommenderade Domkyrkans internationella gudstjänster och nu har det blivit Shaminis svenska hemförsamling.
– Jag har många nya vänner, både i församlingen och i min klass på universitetet. Jag är också med i en bibelstudiegrupp. Medlemmarna är amerikaner, indier och européer och visst finns det skillnader i hur vi tolkar bibeln, men vi har inte helt olika åsikter.

Shamini är inte säker på hur länge hon stannar i Sverige. Det blir i alla fall ytterligare en termin.
– Jag vet inte hur min framtid ska bli. Kanske forskar jag, kanske arbetar jag på ett företag. Jag ser skapelsen och naturen som en familjemedlem, kanske som en lillebror. Det är människans plikt att ta ansvar för sin familj.

Text/foto: Kristina Strand Larsson